Mitt liv

Nytt liv

2010-12-03T13:16:00.000+01:00

I kontrast till förra veckans tråkigheter om liv som släcks så ska familjen där hemma idag utökas med ett litet liv till. Vår katt som tråkigt nog blev ensam för ett tag sedan ska få en kompis. Han är leveransklar idag och efter jobbet så åker jag direkt och plockar upp den lilla krabaten. Det ska bli riktigt roligt!

Att denna lilla parvel förmodligen kommer klösa lite här och där, hoppa på mig om nätterna, jama så barnen vaknar och leka hulligan tillsammans med vår gamla katt får man ta. Det är det värt när han sedan kommer och rullar ihop sig till en liten pälsboll i mitt knä i soffan.

Ta vara på livet

2010-11-25T14:56:00.000+01:00

Igår morse gav min vän och kollega sin fru frukost på sängen tillsammans med sina barn på hennes födelsedag innan han åkte till jobbet. Senare samma förmiddag blev han akut sjuk och dog några timmar senare.

Varför fick just han inte leva längre? Det fanns inga varningssignaler eller andra tidigare kända sjukdomar. Det var bara ren orättvis otur och inget annat. Det kan hända vem som helst, när som helst.

Sådana händelser gör att man stannar till och tänker efter och inser hur lyckligt lottad man är. Allt man har och kan förlora vilken dag som helst. Jag tänker åka hem nu och krama mina barn och sambo lite extra, bara för att dom finns här hos mig.

Gör det ni också.

Terroriststämplad

2010-11-22T10:49:00.000+01:00

Numera har jag två stycken terrorister där hemma. Förutom katten som hoppar på min mage om nätterna så har min kära sambo nu klassats som terrorist sedan en fadäs i helgen.

Hon skulle på en utställning som varit ganska uppmärksammad och krävt extra säkerhetsinsatser så som metalldetektorer och massa vakter som rotar i väskor och liknande.

Ett hett tips i det läget är att inte slänga upp ett gäng hagelpatroner på disken när det piper i metalldetektorn, det anses tydligen lite suspekt. Även om man råkar vara anti-stereotypen för en terrorist. Blond tjej på 160cm och ~50kg. Först blir patronerna konfiskerade och en halvtimme senare blir man nerkallad till vakten igen där polis väntar när hissen öppnas för utfrågning och kontroll av vapen- och jaktlicens.

Jojo, i dom lugnaste vatten...

Helgrapport

2010-11-11T13:38:00.001+01:00

Så hur gick det då med helgen som gick när jag hade familjefritt? Ganska smärtfritt, jag tog mig till jobbet i tid i måndags. Inte så illa.

Fredagen ägnade jag faktiskt själv hemma, trots att jag inte hade tänkt det. Nån AW blev det inte och jag var grymt trött och kände att det var lika bra att åka hemmåt. Kan inte påstå att jag led av att slänga in några vedträn i kaminen, hälla upp en whisky och plocka fram gitarren en sväng. Sämre kan man ha det.

Lördagen gick dock enligt plan. Först ut och införskaffa ny TV. Sedan hem och svida om och tillbaka in till stan. En trevlig middag med dryck och därefter vidare ut i lördagsnatten. Klart trevligt, speciellt nu när man inte är ute varje fredag och lördag längre. Det blev några öl och drinkar, ett par vändor på dansgolvet med alldeles för mycket folk och en hel del dösnack med det gamla gänget jag var ute med.

Splittrad känsla att vara på krogen som stadgad familjefar måste jag säga. När en kvinna som är sådär vacker så man går sönder nålar fast en med blicken grämer man sig att man inte längre får vara med och leka. Av någon anledning, som jag funderat på tidigare, så händer det ju dessutom bra mycket oftare nu än förr. Samtidigt är det ofta rätt skönt att slippa fundera på det och veta att man går hem själv till damen där hemma. Men det var faktiskt en dam som föll för mig i lördags trots allt. Bokstavligt talat. Hon skulle ta ett steg åt sidan för mig och trampade snett och föll med en duns mitt framför mig...

Söndagen var oförskämt behaglig med tanke på mängden alkohol dagen innan. Jag var inte ens bakis och passade på att slänga på vintersulorna på bilen och pyssla om den lite så den är redo för vintern.

Sammanfattningsvis, bra helg!

Familjefritt

2010-11-03T08:03:00.000+01:00

Till helgen blir det ensam-hemma-helg igen då sambon åker och visar upp vår avkomma för den äldre delen av hennes släkt. Jag var själv där för ett par veckor sedan så det lockade mer med lite egentid här hemma. Just egentid är en bristvara nuförtiden. Eller kanske tid över huvud taget förresten.

Lördagen kommer bestå av elektronik-shopping förhoppningsvis i form av ny TV, middag ute med ett par polare och därefter ut och göra stan osäker med samma folk. Själv ska jag hålla mig på mattan och ta det lugnt. Tänka mig för, varannan vatten, hoppa över den där sista drinken och så vidare. Right... det brukar ju gå bra det där.

Söndagen kommer troligtvis gå åt till att bli människa igen. Och göra lite nytta hemma i huset.

Men fredag, vad gör man då tro? Man kanske hinner styra upp en AW, men det känns tajt. Brukar vara lite segt att få igång gänget här, men jag ska göra ett försök. Måste smida alternativa planer ifall det inte går, att sitta hemma finns inte på kartan nu när jag faktiskt har möjlighet att komma iväg en sväng. Tips mottages tacksamt.

Älgjakt

2010-10-25T13:18:00.002+02:00

Japp, då var man tillbaka igen efter en vecka ute i skogen. Som bekant är det älgjaktstider nu och det är just detta jag ägnat mig åt en vecka. Man skulle kunna beskriva årets jakt på två sätt. Ett kort och ett längre sätt.

Den korta versionen:
Såg inte en älgjävel på hela veckan, och ingen i laget fick skjutit någon älg. Skitjakt.

Den längre versionen:
Älgjakt handlar om så mycket mer än att skjuta älgar. Naturupplevelserna man får och avbrottet från vardagen är minst lika mycket värt. När man som jag sitter på ett kontor vid en dator hela vardagarna är det en fröjd att komma ut i skogen. Varje morgon smög vi ut i skogen till våra pass. Klarblå himmel, lite frost i gräset och en sol som värmer när den syns mellan träden. Man sätter sig på sitt pass och ser sig om i en skog som påminner om Lothlorien i höstfärger och väntar. Allt är helt tyst och stilla och man verkligen känner att skogen sover. I takt med att solen stiger vaknar skogen till liv och det blir mer och mer liv och rörelse. Då och då kommer det förbi djur som lever sina vardagsliv. En kronhjort kommer springande förbi, jag visslar på den och den stannar och tittar på mig en stund innan den springer vidare. Det är ett kort möte, men det är ändå en speciell känsla att ha ögonkontakt med djuren där i skogen på deras villkor. Under veckan som gick såg vi bland annat rådjur, kronhjort, dovhjort, älg, mink och havsörn. När passet är slut packar man ihop sina saker och går tillbaka. På vägen passar man på att ta med ett gäng kantareller hem till lunchen där vi diskuterar vad vi sett och hur vi lägger upp eftermiddagen.

Inte helt tokigt, jag kan leva med att det inte blev någon älg. Det kommer fler tillfällen och det råder inte älgbrist i min frys för tillfället heller.

And now for something completely different. Dags att rätta upp mjukvaran i det här eländiga kretskortet så diagnosfunktionaliteten kan fungera som det är tänkt. Dvs jobb.

Silikon

2010-09-28T10:33:00.001+02:00

Tiden när det ammades dagarna i ända där hemma är nu över, och sambon har numera återfått sin tidigare kropp. Hon kommenterade det själv i helgen.

Hon: Kolla, mina bröst är precis som förut igen. Förut när dom var fulla med mjölk kändes dom som stora silikonbröst.
Jag: Ja, det gjorde dom faktiskt.
Hon, vasst med en hård blick: Hur vet du hur silikonbröst känns?
Jag: ...
Hon: Nå?
Jag: Jamen, jag menar att dom kändes som det borde kännas med silikon såklart.

Tänka först, prata sen var det. I det här fallet var jag faktiskt oskyldig, jag har aldrig klämt på några konstgjorda behag, vad jag vet. Så det så.

Hjärtsnörp

2010-09-22T15:48:00.001+02:00

Män och kvinnor är olika, och även rollen som mamma och pappa är olika ibland. Jag tror att vi pappor generellt sett aldrig riktigt kan komma ikapp mammorna när det gäller att vara en trygghet för barnen. Det är i och för sig inget konstigt då mammorna av naturliga skäl kommer närmare barnen den allra första tiden.

När den ena av de två 8-månaders-knoddsen där hemma gråter hejdlöst av ångest i 20 minuter trots att jag kramar, pussar, pratar lugnt, bär runt, sitter ner, ger henne alla möjliga gosedjur som brukar trösta henne, stryker henne över håret och kinden, försöker distrahera henne med något hon tycker är roligt, kramar och håller om henne ännu mer, känner jag mig ganska maktlös. Vad jag än gör fortsätter hon gråta. När mamma sedan kommer och tar henne från mig tystnar hon på en sekund.

Det är omöjligt att inte känna ett litet hugg i hjärtat och tänka att man inte räcker till. Trots att jag ägnar i princip all min lediga tid till de små och försöker komma dem så nära som möjligt kommer jag aldrig lika nära som hon kan, man är alltid nummer två.

Jag antar att det är något man får vänja sig vid som pappa.

Nakenchock

2010-09-16T10:51:00.000+02:00

Och förresten, på tal om hus, så höll jag på att näcka inför grannfrun igår morse. Eller rättare sagt så gjorde jag det, men jag vet inte om hon hann se det.

Nybyggt bostadsområde betyder inga gröna höga fluffiga växer mellan eller på tomterna. Om man då traskar från sovrummet till tvättstugan för att hitta rena kläder, spritt språngande, och tänder lamporna på vägen när det är mörkt ute, så syns man rätt bra. Halvvägs genom vardagsrummet kom jag på mitt misstag och skuttade snabbt och smidigt som en iller mellan flyttlådorna fram till närmsta lampknapp och släckte. Självklart stod grannfrun vid fönstret mot oss, men hon visade inga tecken på chock så jag hoppas det hela gick obemärkt förbi.

Skall försöka bespara henne och de andra denna upplevelse i framtiden tror jag. Nog för att man ska bjuda på sig själv ibland, men det kanske är att ta det ett steg för långt.

Huset

2010-09-16T09:07:00.002+02:00

Hur blev det med vårt hus då? Blev det som vi tänkt till slut? Jo, det blev riktigt bra faktiskt. Det var lite nervöst att gå in i huset första gången och se hur alla val vi gjort blev i verkligheten. Tänk om man tänkt 'Åh nej...' när man såg allt på plats? Snacka om antiklimax. Men det gjorde vi inte, det blev till och med bättre än vi hoppats, så det känns skönt.

Däremot hade vi nog lite för optimistiska förväntingar på vad vi skulle hinna med ganska snabbt efter att vi flyttat in. Är flyttlådorna uppackade? Knappast. Är gräset utrullat? Nix. Är altanen byggd? Inte en chans. Schaktat om jorden på tomten då? Nej, inte det heller. Fått in bilen i garaget? Icke. Listan kan göras lång, så det är nog lättare att skriva det vi faktiskt hunnit med:

1. Packat upp det allra nödvändigaste.
2. Fått ordning på källsorteringen.

Det där med källsorteringen kan tyckas som en oviktig detalj, men vi blev snabbt varse om att det är en sjukt viktig grej att få igång även utöver miljöaspekten. I lägenheten kunde man ju slänga hur mycket sopor som helst när som helst, men i hus är det en annan femma. Nu har man en begränsad tunna som töms varannan vecka, that's it. Och med den mängd blöjor våra småflickor producerar är det en kamp att hålla sig inom denna begränsning. Alltså sorterar vi som bara den. Vi monterar ner alla förpackningar i beståndsdelar och svär en ramsa när man måste slänga något bland övrigt hushållsavfall.

Livet som husägare är spännande för oss nybörjare, jag lär nog återkomma till detta ämne några gånger.

Back in business

2010-09-10T10:46:00.000+02:00

Sådär, mina vänner. Min oförtjänt långa sommarledighet är nu över och jag går en ny jobbhöst till mötes.

Nu ska jag förhoppningsvis kunna uppdatera lite oftare, men det får bli till att smygblogga på jobbet inte hemma. Vi har ju flyttat till vårt nya hus nu, och fantastiska Telia har sett till att vi varken har bredband, TV eller telefon i några veckor till, trots att jag beställde rubbet för ca 10 veckor sedan. Bra jobbat? Kanske skall ägna ett helt eget inlägg åt Telias klantigheter till och med...

Jag ser att jag har nånstans runt 500 olästa inlägg på andra bloggar också. Shit, hur ska jag hinna med det? Men det är kul läsning så det är ju ett angenämnt problem. Hur hinner ni med att skriva så mycket under sommaren egentligen?

Jag får återkomma om sommarens händelser i separata inlägg, blir för mycket att skriva på en gång annars. Man vill ju inte bli påkommen såhär första jobbveckan.

FF

2010-07-06T12:30:00.000+02:00

Denna helg innebar en liten milstolpe i mitt nya liv som förälder. Det var nämligen min första FF-helg där FF numera betyder familjefritt istället för föräldrafritt eller flickvänfritt. 3 dagar och 2 nätter helt för mig själv. En konstig känsla faktiskt och jag hade stora planer för allt jag ville hinna med att göra som jag inte kan göra annars. Så direkt när familjen gett sig iväg åkte jag hem och, just det, städade. Lite wild and crazy sådär.

Men nej, det blev inga röjarfester, inget ut och göra stan osäker, ingen alkohol eller annat man kunde tänkt sig att jag skulle passa på att göra. Istället blev det nästan enbart sova och slappa. Jag hann i och för sig även med ett biobesök, några mil på motorcykeln och ett varv på 8an i Skatås. Första springningen sedan i höstas. Jag dog lite men tog mig runt på godkänd tid ändå.

Såhär i efterhand funderar jag lite, var det här det mest extravaganta jag kunde komma på nu när jag hade FF? Man minns ju FF tillfällena när man var yngre och vad man gjorde då. Nästa FF måste planeras bättre, så man får ut mer av tiden helt enkelt. Jag får nog erkänna att det var lite tomt utan mina tre tjejer framåt kvällarna hemma. Även om det är skönt med egentid så fattas det ju något när dom inte är där.

Att få till det

2010-06-10T16:11:00.000+02:00

Som de flesta vet så förändras livet på många plan när man får tillökning i familjen. En sådan förändring är att kvinnans behov av fysisk aktivitet mellan lakanen går mot noll under tiden hon ammar. Det gör däremot inte min, vilket öppnar för viss frustration milt sagt. Små försök till att förföra henne möts oftast av en frågande blick som säger 'vill du nått?'

När man trots allt får till det (av barmhärtighet från min sambo?) finns det alltid ett extra spänningsmoment. Hur lång tid har man på sig innan någon av de små får för sig att vakna till och använda sina små stämband ordentligt? Oftast inte så länge. Kan avslöja att det förvånansvärt ofta sker mitt under själva akten, precis när man absolut inte vill. Som om inte det vore nog har barnskrik eller upphetsning en annan intressant effekt på kvinnor, nämligen att brösten kan börja läcka. Mycket. Inte lite dropp, vi snackar stråle. Jag kan bara tala för mig själv, men att bli besprutad med bröstmjölk under denna tillställning är inte riktigt min grej måste jag erkänna. Det känns lite... skumt.

Sammanfattningsvis kan man säga att de flesta försök till en herdestund slutar med att man står inte alls tillfredsställd, genomblöt av mjölk och med en liten knodd på axeln som man försöker trösta och få att somna om. Men dom är ju trots allt ganska underbara ändå.

Nytt försök i kväll kanske? Skam den som ger sig.

Sängkammarljud

2010-06-03T11:10:00.000+02:00

Jo, vi är ju några stycken som har ett litet band som repar nån gång i veckan. Igår fick vi lite förstärkning av en extra sångerska. Riktigt kul, hon var duktig på att sjunga. Däremot var hon lite distraherande. Jag brukar ju inte ha några problem med sådant, men shit... jag får krypa till korset och erkänna att jag slant på strängarna ett par gånger.

Speciellt vid ett tillfälle. Det finns ett parti i en av låtarna där sångerskan låter lite som man normalt sett bara hör i sängkammaren. Vår nya förmåga tog ut svängarna rätt bra där med både röst och kroppsspråk, då var det inte långt ifrån att jag trasslade in fingrarna i strängarna helt måste jag säga. Vad kan man förvänta sig liksom när en sådan kvinna står en meter framför mig och låter och rör sig på det sättet?

Hoppas det inte märktes, det vore lite pinsamt. Nog för att det brukar vara varmt i replokalen, men den här gången var det snäppet ännu svettigare...

Objekt

2010-05-27T13:52:00.001+02:00

Angående en diskussion under lunchen idag så funderade jag lite på det här med att det skulle vara ett problem att män generellt (enligt vissa) ser kvinnor som objekt och inte lyssnar på vad de säger eller ser henne som en person.

Jag kan inte riktigt förstå vad som i så fall gör det så svårt att inte kunna känna av tillfället och skärpa till sig när det behövs. Jag ser kvinnor som just kvinnor när det passar och kastar (för?) ofta och gärna ett extra öga på nån goding, men det hindrar mig inte alls från att kunna lyssna och ha en vanlig intressant diskussion med samma person vid ett annat tillfälle, utan att klä av henne med blicken eller fastna med blicken i urringningen eller liknande. Visst finns det tillfällen när jag blir knäsvag och stabil som en sjögurka, men det hör ändå till ovanligheterna tycker jag allt. Dessutom vill jag gärna tro att det är rätt stor skillnad på att fånstirra och att kasta en snabb blick i förbifarten eller få en släng av tunghäfta kombinerad med en lätt röd nyans i ansiktet.

Det måste väl ändå vara ok att se kvinnan i personen ibland och inte bara se henne som en könlös person? Det är klart det kan gå till överdrift också, men att känna av situationen, hur svårt kan det vara? Jag utgår från att majoriteten av befolkning inte har social kompetens som en fiskpinne. Fast, ibland börjar man tvivla.

Sådär bra start

2010-05-24T10:16:00.002+02:00

Efter en helg med sol, slappande och trevligt sällskap fanns det alla möjligheter att den här veckan skulle börja bra. Ett ynka litet misstag såhär på morgonen grusade snabbt dessa förväntningar. Min kaffemugg behövde en diskomgång efter att ha stått och gottat till sig i helgen, så jag gick helt enkelt bort till diskbänken för att ordna detta.

Nu är det så att vår diskbänk är ganska låg här på jobbet. Om man då som jag är ganska lång blir det lätt att man i princip lägger upp 'paketet' på diskbänken om man står för nära, vilket man måste om någon ska kunna gå förbi bakom. Jag ska tacka personen före mig på något lämpligt sätt för att han blött ner precis hela diskbänken. Det ser just nu ut som om jag pissat ner mig ordentligt efter att mina byxor sugit åt sig en mindre insjö. Tack för den liksom.

Men, skärpning nu!

2010-05-05T11:00:00.000+02:00

Ok, jag kan förstå att man blir rörd och får ett gäng lyckorus när man precis fått barn. Men nu, snart fyra månader senare, är det inte mycket bättre. Nu sitter jag här vid skrivbordet på jobbet igen och kämpar lite med att hålla en tår tillbaka när jag tänker på att få lyfta upp en av dom små där hemma och krama om och borra in näsan i det där mjuka fjunet till hår i nacken på henne. Eller bara höra hennes jollrande försök till att prata med oss och se hur hon skrattar med hela kroppen när hon möter min blick.

Ska det vara så, när får man kontroll på sina känslor igen? Sitta och böla på jobbet liksom. Min skeva bild av att vara manlig och stark får sig en törn. Vi män gråter inte för sånt. Vi har möjligtvis fått något i ögat. Typ en spårvagn, minst.

Resumé

2010-04-29T16:31:00.000+02:00

Fredagens after work får jag nog säga blev ungefär som väntat. Bortsett från att jag inte krälade hem som tur är. Tanken var att tar ett par öl och sen hålla sig på mattan. Right... hur ofta håller man det? Speciellt om man är några stycken och en i gänget 'beställer första vändan'. Det blir liksom oundvikligt lika många öl som personer i sällskapet, för ingen vill ju vara den som inte bjuder igen. (Jo, jag känner faktiskt en som alltid lyckas vara den som inte hinner köpa 'sin' vända, varje gång)

Det blev en trevlig kväll trots torra tekniker till sällskap. Helt klart kul att komma ut en sväng och se sig om lite. Och ja, det fanns mycket att se. Man känner sig lite som en kalv på grönbete efter en vinter inomhus. Och på tal om kor så testade vi en drink vid namn Bull Shot. Tabasco, Ox-buljong och worcestersås. Ett tips, don't do it.

En av kvällens mest udda situationer var när en dam bredvid mig började trycka sitt bröst mot min arm. Inte lite diskret utan ganska ordentligt. Envis var hon också. Jag led dock inte alls av detta så det var ingen fara på taket. Antar att hon förväntade sig någon reaktion, men icke. Ingen synlig i alla fall, hoppas jag.

På tal om bröst så hjälpte jag sambons lillsyrra med lite engelska igår. Tror hon slagit nytt rekord i urringning. Eller vad kallar man det när man ser golvet genom hennes linne varje gång hon lutar sig det minsta fram? Ingenting under heller givetvis, fri insyn. Men, denna gång var det nog faktiskt inte med flit från hennes sida, hon upptäckte själv att det kanske var lite väl mycket när hon tittade ner efter en stund och sa 'Oj, jag kanske borde ta på mig en tröja, haha'. Det gjorde hon, inte. Jag reagerar knappt längre, börjar bli van liksom. Undra om det är bra eller dåligt?

Sömn och AW

2010-04-23T09:10:00.000+02:00

Okej, det kan låta som en skitsak, men i natt sov dom små fem och en halv timme i sträck. Fatta liksom, fem och ett halvt streck på den lilla visaren på klockan. Jag vaknade pigg som en mört och kom iväg till jobbet tidigt, och det har inte hänt sen Jesus gick i kortbyxor kan jag säga.

Dessutom är det fredag, och jag skall med på afterwork i eftermiddag. Det är den andra permissionen hemifrån sen i januari, nice! Det känns lite som julafton att få komma ut, ta några öl och råka kasta ett öga på någon dam eller så. Jag ger däremot inga höga odds på att några damer kommer vistas i närheten av oss. Tänk ett tiotal ingenjörer på krogen, en del mer nördiga än andra. Attraktionskraften går mot noll misstänker jag. Jag hoppas det inte blir för illa, ibland kan jag känna att jag verkligen inte passar in i sådana gäng. Visst, jag är ingenjör jag med, men inte av det torra slaget vill jag gärna tro. Det finns dock risk att saker och ting kan gå över styr, jag har knappt luktat på alkohol sen jag blev pappa så jag har väl inte riktigt vanan inne längre så att säga. Man vill ju ändå komma hem i respektabelt skick och slippa krypa hem på tandköttet. Jag skall försöka hålla mig på mattan, men ser ni en stackars vilsen överförfriskad Mr E runt linnégatan ikväll, så ha förbarmande. Släpa ut mig och släng in mig i en taxi och skicka hem mig. Tack.

En sorgens dag

2010-04-19T10:00:00.000+02:00

En redan jobbig vecka avslutades på sämsta möjliga sätt. Vi blev igår tvugna att akut avliva en av våra två älskade katter. På bara en vecka blev hon sjuk och det fanns inget att göra. En del kanske tycker att det bara är ett husdjur, men för oss är ett husdjur som vilken familjemedlem som helst. Att behöva hålla om henne och se hur livet i hennes ögon slocknar när sprutan börjar verka känns fruktansvärt jobbigt. Hon var bara tre år och hade precis blivit vuxen. Att vår andra katt som nu är ensam satt och ropade på sin syster hela kvällen igår gjorde det hela ännu värre.

Tyvärr var det enda alternativet, att försöka hålla henne vid liv vore djurplågeri.

Vi kommer sakna henne.

Sur dag

2010-04-16T12:50:00.006+02:00

Igår skulle lätt kunna kvala in till platsen som detta års jobbigaste dag. Jag känner mig aningen sliten idag faktiskt måste jag erkänna. Så, för att få gnälla av mig lite kommer här gårdagens schema.

fram till 13.30 - Helt normal dag.
14.00 - Åker och talar om för våra myndigheter att jag faktiskt är pappa till barnen.
14.40 - Upptäcker att biljäveln inte startar längre.
15.00 - Lägger en ansenlig summa pengar i biljettautomaten, för jag står givetvis på stans dyraste parkering.
15.15 - Åker kommunalt till jobbet, spårvagnen får stopp, tvingas byta spårvagn. Hamnar på ny fullknôkad spårvagn med förfriskad alkis på för kort avstånd.
15.45 - Ringer femtioelva samtal för att låna en annan bil och boka in hjälp med bogsering.
16.30 - Blir hämtad på jobbet och åker och lånar en annan bil.
17.10 - Upptäcker att jag lånat fel bil, den funkar inte till våra bilbarnstolar.
17.20 - Byter bil.
17.30 - In till stan och hämtar bilbarnstolar från den trasiga bilen, i värsta rusningstrafiken såklart.
18.00 - Sladdar in hemma och äter en lyxig middag bestående av 3 skivor blodpudding i micron.
18.03 - Iväg med hela familjen dit vi ska flytta och vara trevlig med våra blivande grannar.
21.30 - Hem och släpper av familjen.
21.40 - Hämtar upp min bror och sedan in till stan igen och bogserar åbäket till bil till verkstad.
23.00 Åker till päronen och hämtar utslitna sommardäck och dumpar dom hos däckfirman.
00.15 Hemma och försöker natta mindre nöjda små barn.
01.30 Sova!
04.30 Upp och mata barn.
05.30 Ingen större idé att gå och lägga sig. Går upp och åker till jobbet.

För att sammanfatta dagen i lite siffror:
Antal timmar sömn: 3
Antal effektiva timmar på jobbet: 4
Uppskattad räkning från bilverkstad: ~6000kr
Uppskattad räkning från däckfirma: ~2500kr

Kan vi inte stryka denna dag ur historien? Tack.

Tid

2010-04-13T16:06:00.001+02:00

Av lite mer erfarna småbarnsföräldrar har jag hört att man som förälder blir sjukt effektiv och hinner göra massor på ingen tid alls. Jag har uppenbarligen inte nått det stadiet än, därav svackan i skrivandet här. Det tog mig till exempel nästan två veckor att lyckas få tid till att provstarta min motorcykel inför säsongen, vilket tar ca 20 minuter att göra. Att skriva en kommentar här på bloggen tog två dagar. För att hinna skriva det här utnyttjar jag en fördel man har som programmerare, nämligen att kompilera kod.

Det är faktiskt lite otroligt att jag hinner med att misshandla gitarren en gång i veckan (Yes, drömmen om att bli rockstjärna är inte död än). Jag vet inte hur det går till med jag är mycket tacksam för detta avbrott i vardagen. I övrigt blir det inte mycket spännande gjort nuförtiden. Det mest spännande för tillfället kan vara är när man hör ett litet 'Öff...' från spjälsängen mitt i natten, håller andan och väntar på att den lilla som vaknat ska somna om eller dra igång ett inferno av barnskrik.

Nä, riktigt så illa är det inte. Knoddsen i sig är såklart spännande och en glad och nöjd knodd är fantastiskt rolig att umgås med. Igår hade min kära sambo lagt en knodd i mitt knä när jag halvsittande försökte vakna av väckarklockan, så det första jag ser när jag öppnar ögonen den dagen är en liten parvel som skrattar med hela ansiktet när hon får se mig. Dagen blir helt klart bättre när den börjar så.

Kattfnatt

2010-03-25T09:56:00.000+01:00

En av våra små pälsbollar där hemma har en fetisch. Han älskar att tugga på plast. Inte vilken plast som helst utan bara mjukplast som i plastpåsar. Framför allt tycker han om handtagen på plastpåsar. Jag vet inte hur många gånger man ställt en påse på golvet, vänt sig om några minuter och sedan när man tar upp påsen igen fått ett perforerat och slemmigt handtag i handen. Varje gång man kommer på honom och säger till honom att han inte får göra så tittar han på en som om man kom från en annan planet och man ser att han tänker ungefär 'E du go eller? Jag får la' tugga på handtaget om jag vill?'

Idag hade han gjort det igen, ordentligt. Det resulterade i att handtagen på den välfyllda soppåsen med begagnade blöjor gick av och fläkte upp hela påsen. I vårt trapphus. Välfyllda, kletiga och doftande blöjor som rullar ner för trappan en onsdagsmorgon på väg till jobbet är precis vad man önskar sig. Funderade ett kort ögonblick på om man får torka rent trappan med en katt... men sen sa jag till honom ordentligt istället genom att klappa honom lite, klia under hakan och säga 'Fyyy dig...'. Jag är en sån toffel när det gäller djur va...

Till slut hände det

2010-03-15T13:49:00.001+01:00

Natten till idag, jag och sambons lillsyrra i samma säng. Svettiga lakan och för mycket hudkontakt. Denna 18-åring vet hur man ger mig ågren...

Okej, jag ska inte göda era fantasier mer än så, för jag vet vad ni tänker. Men där tar ni fel ser ni. Visserligen delade vi faktiskt säng i natt, och jag lade verkligen armen om henne, men ändå var det hela en oskyldig händelse. Det råder ju ganska ofta numera akut sömnbrist hemma i vår lilla lägenhet, och sambon kände att hon behövde ett break och för en gång skulle sova en hel natt. Hennes lillsyrra ryckte in och tog hennes plats hos våra små döttrar i natt. Beväpnade med nappflaskor och tålamod tog vi oss an uppgiften. Jag är i och för sig van, men dom små är inte vana vid endast nappflaska. Det gick faktiskt över förväntan och var inga större problem måste jag säga, dom små verkade nöjda och glada hela natten.

Så till det mer intressanta. Mellan matningarna sov vi förstås, som jag redan nämnt, i samma säng. En sak oroade mig, nämligen återfall av hennes tidigare upptåg. Jag vet ju vad hon är kapabel till så att säga. Till min lättnad valde hon att behålla kläderna på när vi sov. I alla fall till att börja med. Sista passet innan morgonen gick hon och lade sig med t-shirt, men vaknade utan och klagade på värmen. Kan förstå henne faktiskt, jag hade ju ingen t-shirt på mig och jag tyckte det var varmt ändå så det kändes inte så konstigt och jag var nöjd med natten.

Innan vi hann kliva upp skulle hon dock givetvis droppa en liten bomb med ett leende och orden 'Vet du om att du lade armen om mig i natt?'. Jag lovar och svär, jag har absolut inget minne av detta men hon bedyrade ändå att jag gjort det. En rad frågor snurrade snabbt runt i mitt huvud. Vad gjorde hon åt det? Var det före eller efter hon strippade av sig tröjan? Lade jag armen om henne lite fint eller tog jag ett rejält tag om hennes behag? Många frågor men inga svar. Däremot en hel del mer eller mindre oanständiga bilder i mitt huvud på vad jag kanske gjort...

Ny titel

2010-03-09T10:11:00.000+01:00

Igår träffade jag några gamla kollegor, sånt är alltid trevligt. Hade inte sett dem på ett tag nu faktiskt. Över en lunch avverkades vad alla gjort sen sist toppat med skvaller om de som inte var där.
Det kom förstås även på tal att jag numera är pappa också. Ett stänk av pinsam tystnad infann sig när en av damerna förkunnade att jag numera är en riktig FILF då. Det får jag väl ta som en komplimang, men var det nödvändigt att ta det bland folk över lunchen? Dagens awkward moment, lätt. Men mest pinsamt för henne.

Tror dock inte att jag skall använda denna titel i mitt CV...

Frost

2010-03-08T09:46:00.002+01:00

I morse det bra tungt att kliva upp ur sängen. Kände tydligt att det saknades några timmars sömn och det mesta gick emot mig kändes det som. Dåligt med rena kläder, knapert med frukost och dessutom ett antal minusgrader ute. Inte för att jag generellt har något emot minusgrader, men jag vet vad det innebär när det gäller bilen. Dörrarna fryser alltid fast, no exceptions. I och för sig får jag väl skylla mig själv eftersom jag inte silikon-stiftat dom, men ändå.

Och mycket riktigt, dom satt ordentligt fast. Jag tycker det är läskigt att dra för hårt i dom när dom frusit och jag kan slå vad om jag en dag står där med ett löst dörrhandtag i handen eller har en dörrlist på marken. Efter att ha ryckt och slitit i alla dörrar inklusive bagageluckan (dock inte motorhuven, så desperat var jag inte) och övervägt kofoten för att försöka ta mig in i bilenjäveln kom jag på den lysande idén att det förmodligen är lättare om jag faktiskt låser upp bilen först. Jag tittade mig omkring för att säkerställa att ingen granne såg mig, tryckte på lås upp och öppnade sedan lätt förardörren.

Sådär bra början på en måndag morgon kanske men, det kunde varit värre!

PS. Idag har hon rött under... DS.

Konsten att lägga sig i en säng

2010-03-03T10:18:00.000+01:00

Jag går ju numera och lägger mig i sängen ganska mycket oftare än förr i och med att nattsömnen blir en aning upphackad i kortare stunder. Det har fått mig att reflektera över en detalj, nämligen att jag faktiskt inte kan lägga mig i en säng på ett normalt sätt.

De flesta brukar väl vad jag förstått sätta sig på sängkanten, lyfta upp täcket, luta sig bakåt och svänga upp benen ungefär. Jag står snarare vänd mot sängen och tar ett litet jämfotahopp upp i sängen och landar på knäna eller liggande på sida. Är jag riktigt snabb kan jag hinna lyfta på täcket i luften och dra det över mig innan jag hinner landa.

Man kanske borde lära sig att göra det på vanligt sätt. Har svårt att tänka mig att mitt sätt är ett vinnande koncept när man blir gammal. Mindre bra om jag missar sängen och landar på golvet.

Down under

2010-03-01T13:35:00.001+01:00

Angående det här med skrivbordsplatser, vi har ju som sagt flyttat runt en del. Hon som höll på att sätta sig i mitt knä, hon har tydligen en plats ganska rakt framför mig runt fem meter bort vänd mot mig. Det innebär att om jag för ett ögonblick råkar släppa min datorskärm med blicken och flytta den ca två dm åt vänster, så hamnar den rakt under hennes skrivbord. Kan väl säga att det är svarta underkläder för hennes del idag.

Vad gör man? Ska man säga till så hon kan ställa nått framför skrivbordet? Ska man låtsas som det regnar? Inte för att jag sitter och spanar, men ändå. Mitt i mitt blickfång hur jag än gör liksom. Det är ju inte så att jag lider... men känns lite fel, typ.

Dag ett

2010-03-01T10:13:00.001+01:00

Idag är första dagen på jobbet efter att ha varit "ledig" ganska länge. Känns lite konstigt att vara här igen faktiskt. Konstigt men bra. Det är rätt skönt att få se lite annat än de fyra väggarna hemma, men samtidigt har det varit rätt skönt att få vila de små grå cellerna ett tag från arbetets problem och dilemman.

För att vara på den säkra sidan och cementera att allt är som vanligt har jag redan kläckt ur mig en groda. Det tog ungefär 1,5 timmar efter lite mer än en månads ledighet. Bra jobbat! Det har nyligen gjorts en större rockad här på jobbet vilket innebär att alla irrar runt och sätter sig på fel platser hela tiden. När en av våra få kvinnliga medarbetare kommer stressande och precis hinner hindra sig själv från att slå sig ner i mitt knä och säger 'Oj, där höll jag på att sätta mig i ditt knä', är min givna replik 'Ja, det tycker jag absolut du ska göra.' Nåja, det ska väl ändå inte kvala in under kategorin sexuella trakasserier hoppas jag. Hon såg faktiskt inte så upprörd ut utan tyckte till och med det var lite fyndigt och svarade att det kanske hon borde ha gjort.

Nu, blir det 1 timmes möte. Gissar på torr PowerPoint med för många slides med ledorden commitment, exciting times, key features, deliver on time och important milestone. Sett det förut? Japp. Något nytt? Knappast.

Nya kunskaper

2010-02-24T08:12:00.001+01:00

Om man tittar tillbaka på olika perioder i sitt liv märker man att man har vissa färdigheter under vissa perioder. Sedan faller kunskapen i glömska och ersätts med något nytt.

En gång i tiden kunde jag till exempel plocka isär, rengöra och montera ihop ett automatvapen i totalt mörker och desarmera minor snabbt och lätt. Idag är kunskapen en annan. Jag kan plocka isär, rengöra och montera ihop nappflaskor och bröstpump i totalt mörker. Jag kan desarmera ett skrikande barn utan att tänka och få det att somna om.

Ska jag vara helt ärlig behöver jag nog lite mer övning på det där sista. Jag skulle gärna se att dom inte skrek konstant mellan klockan fem på eftermiddagen och två på natten. Vad är det för fel på att skrika mitt på dagen istället om man nu måste skrika? Undra om man kan ställa om klockan på små barn, det vore rätt praktiskt. Samtidigt förstår jag de små krabaterna, det måste vara sjukt frustrerande att inte kunna tala om vad som är fel när något gör ont, man är hungrig, varm, kall, ledsen, ligger obekvämt eller bara är trött.

Någon sade en gång att det är jobbigt att få två barn samtidigt. Någon sade en gång att det är jobbigt att få ett barn med kolik. Jag vet av erfarenhet att det är jobbigt att få två barn med kolik.

Sömnbrist? Nejdå...

En ny era

2010-02-10T22:50:00.000+01:00

Efter några veckor utan att ha skrivit ett enda dugg här är det dags att bryta tystnaden, igen. Denna gång tycker jag dock att jag har en klart godkänd anledning att inte suttit och häckat vid datorn. Jag har gått och blivit pappa till två stycken små fina döttrar. Jag får nog säga att två döttrar är faktiskt precis vad jag innerst inne önskade mig. På min sida av släkten är det skralt med flickor så jag har aldrig upplevt hur en flicka vuxit upp och blivit kvinna. Det har kommit en hel del rosa paket också till dom små, det finns tydligen ett uppdämt behov av rosa i släkten märker jag. Jag får nog gå och köpa lite svarta kläder med dödskallar på till knoddsen för att kompensera det här misstänker jag.

Trots att det nu gått ett tag sedan födseln har det inte helt sjunkit in att det är våra barn på riktigt. Det känns lite som att man har dem till låns ett tag bara på något sätt. Det är en rejäl omställning att gå från noll barn till två barn vill jag lova. Större än jag trodde. Just nu har ett dygn tre timmar. En timme matning, en halvtimme läggning och när dom väl somnat en och en halv timme göra-vad-man-vill, dvs sova. Sen börjar det om igen. Kanske inte den mest inspirerande tiden jag upplevt, men sen finns det de där korta stunderna som gör att det är värt det. När de är vakna och kikar runt på världen, när deras blick fäster sig vid min och deras små fingrar tar ett grepp om mitt finger och vägrar släppa. Då är det värt allt slit utan tvekan. Det är dock inte så ofta än så länge. De tre normaltillstånden för våra små just nu är för det mesta ätande, sovande eller skrikande. Men det sägs att det går över!

Jag ska försöka undvika att detta blir en sån där vanlig vad-mina-barn-gjort-idag-blog, det finns redan tillräckligt med sådana. Men nog påverkar dom mitt liv väsentligt och det är ju just mitt liv jag skriver om så vi får se hur länge det håller.

Just nu har jag redan förbrukat en halvtimme av min en och halv timme fritid detta "dygn", så det är bäst att jag tar och knyter mig och får några minuters sömn också. Bäst så.

Igår

2010-01-11T09:10:00.000+01:00

Jag fick skäll av min sambo igår. Jag är tydligen dålig på att gå och småäta kakor och godis hemma. Inte varje dag man hör det skall jag säga. Jag tolkar det som ett tecken på att hon vill ha burkarna till annat. Jag får göra ett tappert försök, men ärligt talat så är kakor och godis inte riktigt min grej. Visst kan det vara gott ibland, men inte att môla i sig bara för att.

För övrigt sa hon i förbifarten när hon gick och lade sig att 'Nu har jag putsat musen...', varpå jag givetvis vaknade till ur TV-koman och tassade efter henne. Hon förtydligade snabbt att det var datormusen som fått sig en omgång. Såklart, varför trodde jag något annat?

Nytt år och nya möjligheter

2010-01-07T14:12:00.000+01:00

Ja, då sitter man igen på sin kontorstol och tittar in i samma datorskärm som förut. Slut med ledighet och dags för förvärvsarbete igen. Funderar starkt på att bli rik och göra något annat istället för ett vanligt 8-5 arbete. Det har varit lite stiltje på skrivfronten under jul och nyår, men nu blir det förhoppningsvis förbättring på den punkten. Det kan dock komma en dipp när det dyker upp två små krabater att ta hand om.

Jag ser att jag har en bra hög med olästa bloggar, eller nej jobbmail menar jag ju såklart, att ta tag i. Ska bli trevligt!

Nytt på vänsterkanten

2009-12-21T13:19:00.000+01:00

Angåenade tidigare inlägg om udda sökträffar, så tänkte jag att det kunde vara intressant att lägga upp en liten topplista med senaste skumma sökträffar som fört hit folk till denna sida. Ligger ute i vänsterspalten och uppdateras allteftersom.

Prepositioner

2009-12-18T16:10:00.000+01:00

Igår när jag kom hem ringde min sambo och sa att hon lagt ett par dokument på datorn hon ville att jag läste igenom. Jag startade laptopen och försökte hitta dem, men icke. Det fanns inte ett spår av dessa dokument, men efter en stunds letande hittade jag dom faktiskt. Dom låg mycket riktigt på datorn. På datorn. Inte i. Snyggt och prydligt utskrivna i en hög på laptopen.

Det är inte lätt det där ibland. Varför säger man att 'jag är på bussen' istället för 'jag är i bussen' som borde vara mer rätt? Bra kallt att sitta uppepå bussen så här års.

Storleken kanske har betydelse trots allt. Tänk båt. Jag kan sitta i båten. Jag kan också vara på båten. Den förstnämnda borde vara en liten eka eller liknande va? Den andra ett större fartyg. Märkligt är det i alla fall.

Jag lider med alla invandrare som försöker lära sig dessa galenskaper, och imponeras av de som lyckas. Det kan inte vara lätt!

För mig är det dags att sätta mig på, eller jag menar i, bilen och åka hem.

Lunchval

2009-12-11T12:43:00.009+01:00

Närmaste lunchhaket på jobbet är ett ställe där de flesta har någon form av kontorsarbete. Det är en icke försumbar andel slipsar, kjolar och liknande. Någon gång ibland ser man dock glädjande nog folk som inte hör till denna kategori. Variation förnöjer alltid. Ni vet folk som har ett riktigt jobb, där man duschar efter jobbet istället för före (enligt min kollega). Idag var en sådan dag.

Tre män i blåställ, inte helt olika Weiron i ottan, går fram och spanar in dagens valmöjligheter.

Blåställ: Det var änna dåligt med rejäl mat du... har du nått här man blir ordentligt mätt på?
Servitris: Ja, idag har vi Stekt kyckling med bulgur. Den blir du mätt på.
Blåställ: Vad hette han? Bulgôrr? Vad är det?
Servitris: Ja... det är ett nyttigt alternativ till ris.
Blåställ: Jaha du, nått sånt där internationellt förstås... Nä... Nä, jag tar gärna ett par rediga potäter istället. Det vet jag vad det är för nått.

Roligt att det finns så många olika människor. Varför vidga vyerna när man vet vad potatis är? Känns ändå som man måste våga chansa ibland.

Själv ska jag åka och fixa något till fredagsfikan nu. Det blir väl den gamla vanliga vetekransen, det vet jag vad det är för något.

Parfymproblem

2009-12-10T13:22:00.001+01:00

Det var afterwork igår. Trevligt och lagom avancerat. Inga pinsamheter eller liknande heller, ovanligt städat får man säga.

Vi satt och pratade lite med några damer under kvällen (jodå, trots att vi är datorfolk, så det så). När hennes gäng skulle vidare hemåt fick jag en kram. Jag hade inte känt det tidigare under kvällen, men hon använde exakt samma parfym som min egen sambo gör.

Det innebar en fin kortslutning i mitt lilla huvud. Vissa sinnen sa att det här är min sambo, medan andra tydligt sa att det inte var det. Läskigt faktiskt, jag blev lite ställd på riktigt. Tänk ungefär Rain Man när han fastnar mitt på övergångsstället. Det är rött, man får inte gå, men man måste gå vidare för att inte bli påkörd. Kortslutning, tankarna går runt utan att komma någonvart. För oss datorfolk, while(1), helt enkelt.

Fick leta upp och sniffa på sambons parfym när jag kom hem för att dubbelkolla. Det är fachinerande vilka minnen och tankar en viss lukt kan framkalla. Hädanefter blir det kanske till att hålla andan när man kramar om damer. Säkrast så, för att slippa överhettning.

Säga vad man menar

2009-12-04T15:40:00.000+01:00

Vad är det för fel på att säga vad man menar istället för att tala i gåtor? Det blir så mycket krångligare att prata runt det viktiga istället för att just säga det viktiga. Känns inte alls effektivt.

Till exempel, ta följande samtal från igår. På väg ut en sväng från lägenheten:

Hon: Det var inte så längesen vi bytte kattsand va?
Jag: Nä, det gjorde jag för ganska precis en vecka sen, men den behöver nog bytas snart ändå.

Slut på samtalet. På väg hem igen ett par timmar senare:

Hon: Det är inget vi behöver handla när vi ändå går förbi?
Jag: Nä, tror inte det. Vi har frukost och du skulle ju äta lunch ute i morgon.

Slut på samtalet. När vi kommer hem:

Jag: Just det ja, du skulle ju ha besök i morgon av kattallergiker. Vi borde byta kattsanden redan nu kanske.
Hon: Ja, det var det jag menade när jag undrade om vi bytt nyss och när jag undrade om vi skulle handla något på vägen hem.

Men, varför inte säga precis det då? Tycker det liknar det där underliga fenomenet att inte säga till när jag (mycket sällan, givetvis) gjort nått dumt. Istället går hon och surar. För det ska man minsann förstå själv att man gjort fel. Och kräla.

Gissa vem som fick kila ut i pissregnet igen och köpa kattsand? Just det, så snäll är jag. Ibland.

Udda sökträffar

2009-11-25T14:13:00.003+01:00

Alla som skriver en blog eller liknande skulle jag tro försöker ha lite koll på vad det är för folk som läser, och hur dom hittar dit. Inte för att det egentligen spelar någon roll, det är mest lite kul att veta.

Ibland blir man dock lite fundersam på vad folk söker på egentligen. Som exempel från de senaste veckorna vad folk sökt på som hittat hit till mig:

"krävande sambo"

Ja... lite märkligt kanske, men visst. Det finns sådana och jag har säkert med dom orden någonstans.

"nackdelar med att köra full"

Här börjar man bli lite smått mörkrädd. Är inte det ganska uppenbart vad som är nackdelen? Behöver man ens söka på det? Denna människa som inte vet kör säkert runt i bil också. May god have mercy on our soles...

"önskemål när livet närmar sig sitt slut"

Vad i helvete? Okej, här snackar vi djupa tankar. Hur i alla glödheta hamnar man här, på min blogg, när man söker efter detta? Tycker ju ändå att jag försöker hålla en positiv och glad approach på sidan, men detta är alltså det budskap man sänder ut. Tack för den.

Nej, man ska nog inte fästa sig för mycket till de sökningar som görs. Tror att Google kan få tuppjuck ibland också och slänga upp hela fel sidor som resultat.

Minnesvärt

2009-11-23T16:44:00.000+01:00

Jag brukar ju, har jag märkt nu efter att ha klottrat ner några inlägg på denna blogg, ofta skriva om damer som gör intryck på mig. Alternativt som jag skämmer ut mig inför... Det var inget som var planerat från början, men det är på något sätt ett naturligt intresse antar jag. I alla fall, tänkte bara göra en liten kort notis om två stycken som är minnesvärda från igår.

Den första var en söt gammal dam på bensinstationen. Medan jag står och tankar ser jag henne stå och pumpa däcken på sin bil. Jag tänkte inte mer på det, men kände att det gnagde något i bakhuvudet. Någonting var fel med det jag såg. Tittade igen lite noggrannare, och ser att hon som man ska har gått i och lånat tryckklockan från personalen på macken, men har inte kopplat i luftslangen till den. Blir inte mycket pumpat med bara ett löst munstycke kan man säga. Däcken blev plattare och plattare. Jag tänkte faktiskt gå och hjälpa henne, men en expedit hann före innan jag hängt tillbaka bensinslangen. Antar att hon var lika tankspridd som jag är. Inte lätt att komma ihåg allt.

Den andra var sambons lillsyrra. Som bekant har hon visat sig från sin vilda sida ganska ofta sista tiden. Men, igår var hon riktigt lugn och sansad. Jag kände viss skepsis när jag skulle hjälpa henne med matten, jag vet ju hur det brukar arta sig... Det visade sig dock vara obefogat denna gång. Det var inget flashande av för mycket hud, inga menande blickar, inga konstigheter alls. Hon var bara vanligt trevlig och glad. Bra det, klart lugnare så, för mina nerver.

Black and white party

2009-11-21T16:18:00.003+01:00

Jodå, visst var det en bra kväll igår. Det känner jag alldeles klart i mitt stackars huvud idag... Har ägnat dagen idag åt att inte göra någonting alls faktiskt. På sin höjd slösurfa och klia katten som ligger på rygg i mitt knä. Räcker gott.

Temat för kvällen var ungefär svart-vitt, casino, James Bond-stuk. Min gode vän från Afrika funderade på att komma i endast vit slips. Black and white, indeed. Men han drog sig tyvärr ur dom planerna.

Middag serverades vid långbord och det var stå-upp-underhållning medan vi åt. Denna komiker var bra kass. Det bubblade på sin höjd upp några artighetsskratt mellan skämten. Måste vara bra jobbigt att stå på scen och känna att man missar målet hela tiden, stolpe ut liksom. Men det är är inte mitt problem, även om jag inte kan låta bli och skämmas å hans vägnar... man sitter och vrider sig och vill bara sjunka genom jorden ungefär.

Herrn mitt emot mig under middagen hade nog nallat lite mycket i barskåpet innan festen. En typisk 'Duuu är schååå jäääävla fin vaa...'-snubbe. Som gärna hänger för mycket över damen bredvid. Två stolar bort, tvärs över de andra som sitter emellan dessutom. Orka det!

Två oberoende källor tyckte att jag var lite lik någon Pattison (tror han hette så), får nog kolla upp vad detta är för nån snubbe. Vad kan han ha gjort för ont tro? Det skulle vara en komplimang i alla fall sas det. Man tackar! Det var strax innan jag lyckades med kvällens bravad som kvalar in mig på hall-of-shame listan och tog ner mig på jorden igen. På väg ut på dansgolvet snubblar jag över en sladd som cover-bandet lagt ut för sin utrustning, och i fallet grabbar jag tag i närmaste föremål av ren reflex för att inte ramla. Detta visade sig vara min kvinnliga kollegas bröst.

Ikväll blir det nog lugnt. Verkar inte vara någon som vill leka med mig idag, när man är ensam hemma och allt. Man kanske bara ska köpa hem en pizza och kolla på film. Om inga roligare erbjudanden dyker upp förstås.

Strikt klädsel

2009-11-20T13:51:00.000+01:00

Det är många som skriver om kläder på sina bloggar. Jag har själv svårt att förstå det där stora intresset även om det så klart är kul att vara snyggt klädd. Just idag är dock en anmärkningsvärd dag när det gäller kläder för min del.

Vanligtvis brukar klädvalet bestå av jeans, t-shirt eller nån tröja, men idag har jag snäppt upp mig ett(?) steg till svart kostym, vit skjorta och svart slips. Det är inte ofta ska jag säga. Vet inte vad jag tycker om det egentligen. På ett sätt känns det hjärndött att ha kostym när man ska sitta vid en dator och jobba, men och andra sidan får man en hel del positiv uppmärksamhet. Aldrig fel. Kanske beror just på att det inte hör till vanligheterna med denna utstyrsel för mig. Jag kan ju i min lilla bubbla få tro att det beror på att jag ser bra ut.

Så, what's the occasion? Stor fest ikväll, med påbud om svart-vit strikt klädsel helt enkelt. Inga kundmöten här inte. Festlokal, kollegor, mat och alkohol är det som gäller. Vad kan gå rätt? Jag anar pinsamheter och ångest, men det är bara att köra. Det blir inte roligare än man gör det!

Ge mig en kvinna eller två

2009-11-19T16:48:00.000+01:00

Allvarligt, jag behöver en kvinna. Eller rättare sagt flera stycken. Okej, det kanske inte är jag personligen utan snarare vi här på jobbet som behöver det.

I min branch är kvinnor tyvärr sällsynta. Som det är här just nu blir det blir lätt en aning grabbig stämning när man sitter och häckar med ett gäng bara män dagarna i ända. Känns inte så stimulerande i längden och ganska enformigt. Utan att överdriva kan jag säga att det förekommer mer eller mindre seriösa diskussioner här ibland om att byta bransch just för att det saknas en bra blandning av män och kvinnor. Det är inte bara på det sociala planet ni behövs, män och kvinnor kompletterar varandra i yrkesrollen och gör ett bättre arbete, tror jag. Dom få kvinnor som faktiskt finns här är mycket uppskattade och trivs enligt egen utsago väldigt bra.

Det är faktiskt (trots den idiotiska studievägledning som publicerades för ett tag sedan) ett kreativt jobb och vi sitter inte ensamma i en cementbunker under marken hela dagarna. Så kom igen nu kvinnor, in i teknik/data-branschen med er, ni är saknade! Det är inte så tråkigt, hemskt och farligt här som många verkar tro.

Vi behöver er!

Dyrt värre

2009-11-09T13:38:00.000+01:00

Måste bara gnälla lite. Vi har ju köpt oss ett hus, eller snarare en tomt där det skall byggas ett hus. Så smått har vi börjat titta på alla delar som skall väljas. Man kommer ganska snabbt till insikt att det här med priser på tillval och dylikt inte behöver vara ens i närheten av rimligt.

Vad sägs till exempel om dessa priser?

Blandare i köket: 5.500 kr
Spotlights i köket under skåpen: 8.000 kr
Öppen spis: 45.000 kr
Badkar: 40.000 kr

Jag menar... oavsett om man har råd eller inte så känns det inte rimligt. En kranjävel för 5500kr?

Jag kan köpa en bil för några spotlights och en vattenkran. Rätt fina marginaler på den tillverkningskostnaden. Man kan bli gråhårig för mindre...

Sen får man förstås skylla sig själv att man alltid vill ha mer än man behöver. Räknar kallt med att slutpriset blir strax över vår utsatta maxgräns, som vanligt.

Blir lätt nudlar några år framöver.

Nej tack

2009-10-30T14:08:00.006+01:00

Fredagen börjar närma sig sitt slut och man börjar så smått slappna av efter en stressig vecka. Man ser fram emot en lugn kväll i stan med ett par polare och ett par öl.

Plötsligt dimper det ner ett sms i mobilen från ett ex från förra seklet. Hon är tydligen i stan. Hon vill tydligen "inte vara ensam i natt". Nähä... och det tycker hon att jag skall hjälpa till med? Fysiskt sett vore det alldeles säkert trevligt, men ur alla andra aspekter känns det typiskt fel.

Visserligen kul att få vara eftertraktad, det händer ju inte varje dag, men jag tror jag låter bli att svara henne. Ska akta mig noga för att fumla iväg nått alkoholpåverkat sms senare ikväll. Eller ännu värre, mms. Hemska tanke!

Chockad av Facebook

2009-10-25T12:33:00.009+01:00

Jag kan inte påstå att jag är någon flitig Facebook-användare, men visst händer det att jag tittar in där för att hålla mig lite uppdaterad om folk från förr. Hittills har det främst varit folk som funnits i min bekantskapskrets de senaste åren som jag har på listan av vänner. Nyss fick jag för mig att ta mig en titt på vad en gammal flamma från grundskolan hade för sig idag, om jag kunde hitta henne. Att hitta henne var inga problem, men det var sen det började spåra ur...

Genom henne hittade jag de flesta av de gamla klasskompisarna från 1:an till 9:an som jag tyvärr helt tappat kontakten med. Och det är här det skrämmande kommer. Vad alla ser gamla ut! Man känner tvivlet komma krypande, är dom verkligen lika gamla som jag? Ser jag verkligen också så gammal ut? Känner själv att jag inte åldrats en dag sendan studenten, det kan inte vara möjligt att jag gått i samma klass som dom.

Bilderna etsar sig fast på näthinnan. Lagom lönnfeta herrar med comviq-frisyr och damer som har sett bättre dagar. Kan inte riktigt smälta det. De jag känner idag i samma ålder som jag själv känns inte alls gamla, tvärtom. Måste vara något speciellt med min gamla klass. Det måste ha varit ett hårt liv vi levde ute i förorten, för jag vägrar vara så gammal! Jag är ju faktiskt inte så många år egentligen, på riktigt.

Om ingen har något emot det lägger jag mig på golvet en stund och hyperventilerar lite...

Män vs. kvinnor

2009-10-22T10:20:00.004+02:00

Jag läste en artikel om sexualitet igår.

Man hade mätt vilka områden i huvudet på män och kvinnor som var aktiva under upphetsning för att försöka förstå vad som låg bakom. På män var det, inte helt oväntat, två små områden som var aktiva. Reproduktionscentrum och hypotalamus om jag minns rätt, resten av tankeverksamheten var nersläkt. Enkelt och logiskt.

Hur såg det ut hos kvinnor då? Jo, just det, det gick inte att mäta. Det fanns helt enkelt inget område som var mer aktivt än nått annat. Det var aktivt överallt i hela tankekontoret, samtidigt. Tror fan att kvinnor är svåra att förstå sig på! Hur ska man ens ha en sportslig chans?

I övrigt stod det att kvinnor föredrar de lite farliga grottmännen dagarna innan ägglossning, och de pyssliga familjefäderna resten av månaden. Rådet till män var att rulla ut motorcykeln och ta fram grottmannen i sig under just de dagarna, så jag har självklart redan polerat upp min hoj och övar på den där macho-stilen. Nog för att det lär dröja länge innan min dam släpper några ägg, men jag kan behöva all tid jag kan få för att öva.

Då undrar man förstås hur man vet när en kvinna har ägglossning? Fick svar på det under fikarasten idag, en kollega hade fått stalltips från sin HR-personal på jobbet (arbetsförmån?). Hon hade läst och själv observerat att många kvinnor har en tendens att visa mer hud under just de dagarna. Hon hade kommit på sig själv flera gånger med att stå framför spegeln på morgonen och tänka 'Nämen ojdå, tog jag på mig den här lilla saken idag?', kollat almanackan och konstaterat att det var just den tiden i månaden. Intressant, det skulle man vetat på den tiden man försökte jaga på krogen...

Tycker det här borde kunna avsluta diskussionen om vilka som är logiska och ologiska av män och kvinnor. Vi män har ingen chans att förstå oss på kvinnor helt enkelt, så är det bara. Och det är bara en av anledningarna till att vi älskar er kvinnor.

Dålig start

2009-10-20T08:50:00.001+02:00

I morse åt jag nog den sämsta frukosten på länge. Nog för att jag tycker att den gamla klyschan att frukosten är det viktigaste målet på dagen har spelat ut sin roll lite i dagens skrivbordssamhälle, men någon slags värdig frukost vill jag ändå ha. Dit räknas inte ett glas vatten och en torr kanelbulle från förra veckan. Jag ser det som ett tydligt tecken på att det är dags att handla. Kanske även ett tecken på att det har varit lite mycket att göra sista tiden. Både i och utanför jobbet.

Även antalet inlägg här har blivit lidande, känns ju inte bra. Dags att skärpa till sig. Jag börjar med att kila iväg och fixa någon frukost.

Hur gick det här till?

2009-10-06T12:41:00.001+02:00

Igår blev det sent hem från jobbet då det är rätt mycket att göra för tillfället. Väl hemma lagar man mat och ser sedan fram emot en inte alls ansträngande kväll i horisonalläge i TV-soffan. Lägger mig i soffan runt halv nio, plockar upp en gosig katt och tänker att det här kan nog bli en rätt bra kväll ändå.

30 minuter senare står jag i en lada, nerblodad med en skottkärra full med älginälvor och funderar på hur detta gick till. Så mycket för den lugna och sköna kvällen.

Ödets ironi

2009-09-30T16:07:00.002+02:00

Igår skulle gänget från jobbet ut på utflykt. Givetvis åkte vi vårt eget märke dit, och självklart lade fordonet ner verksamheten. Naturligtvis på grund av att delar just vi i vår grupp tillverkat fick tuppjuck. Ödets ironi?

I övrigt var det en bra kväll. Jag han med att förolämpa en flygtekniker, fastna i ett viggenplan och få böter från Västtrafik. Ganska nöjd ändå.

Uppdatering:
Enligt önskemål kommer här lite förtydliganden.

Hur förolämpar man en flygtekniker? Jo, utan att se sig om lägger man en kommentar till sin kollega om att 'Jobbar man här nere i underjorden nån längre tid måste man bli knasig, och blek. Som Gollum ungefär', och genast tittar det fram en blek flygtekniker bakom en vinge och ser aningen förnärmad ut.

Hur fastnar man i ett Viggen? Hur lätt som helst. Man fäller ihop sina 190cm långa lekamen och kryper ner i cockpit. Konstaterar att det är ganska trångt men vill se om det skulle gå att flyga och fäller därför ner glashuven också. Denna skulle man tydligen inte fälla ner av den enkla anledningen att den brukar fastna, vilket den förstås gjorde. då får man knacka lite snällt på rutan och hoppas att någon kommer och bänder upp det. Dock inte den förolämpade teknikern, han gick förbi.

Hur får man böter från Västtrafik? Eftersom man inte längre kan köpa biljett på spårvagnen av föraren, automaterna inte tar kort eller sedlar, mobilen är död och månadskortet inte gäller på natten, tänkte jag att jag kör en rövare idag... dålig idé.

Dansgolvens mysterium

2009-09-18T18:44:00.018+02:00

Som jag nämnt tidigare så händer det att jag och vänner är ute och ränner på någon krog/nattklubb på fredag- eller lördagkvällar här i stan. Det brukar vara mycket trevliga tillställningar som efter några öl (och senare eventuellt starkare drycker) resulterar i att man står där och studsar runt på ett dansgolv. Dansa skulle jag inte kalla det, men i alla fall röra sig någorlunda i takt med musiken. Vad jag däremot aldrig klarar av och aldrig heller klarat av tidigare oavsett mängd stärkande drycker är att delta i spelet som pågår där. Det ska raggas på allt och alla på ett sätt som får mig att bara vilja sjunka genom jorden. Däremot är det ganska roligt att studera det och se hur det går till, och här är några favoriter som man ser återkomma varje gång.

Här ovan ser vi en grupp tjejer som står runt sin obligatoriska hög med väskor och har trevligt. Bredvid står ett gäng killar som spanat in damerna. Utan förvarning hoppar en av killarna in mitt i gruppen av tjejer och kör ett frispel. Efter att ha fått måttligt positiva reaktioner för sin dans från damerna hoppar han snabbt ut igen. Avslutas gärna med en high-five med killarna som tittat på.

I denna variant är det oftast bara två killar som är på jakt. De siktar in sig på godtycklig tjej i en grupp och ställer sig på var sin sida och dansar så nära att hon knappt kan röra sig. Uteblir jubelropen från hennes sida byter de snabbt mål och försöker med nästa. Går inte det heller lämnar de gruppen och söker sig vidare.

Här ser vi en mer organiserad attack på samtliga fronter samtidigt. Tjejerna står och dansar medan en grupp killar närmar sig. På given signal omringas tjejerna och markeras av var sin kille. Oftast dansar dom så nära bakom att killarnas mer privata delar avsiktligt trycks märkbart mot tjejernas bakdelar. Efter en stunds gnidande utan några positiva reaktioner, och möjligtvis en och annan arg blick från tjejerna, konstateras nederlag och killarna beger sig vidare. Gärna snubblandes över väskorna i mitten under flykten. Det här med gnidandet har jag speciellt svårt för, men jag fick förut idag ännu en gång bekräftat att det är så man dansar.

Jag kan verkligen inte med den sortens raggande, det blir så... uppenbart. Men så har man ju inte heller varit någon Don Juan genom åren när det gäller krograggande. Ta en titt själva nästa gång ni är ute. Det är faktiskt roligt att läsa spelet, om man inte själv deltar förstås.

Nu ska jag strax ut i natten en sväng, dricka öl och kanske dansa. See you on the flip side.

Fetish

2009-09-17T12:24:00.001+02:00

Är det något fel på mig? Är det bara jag som blir lite sådär löjligt knäsvag när jag ser en snyggt kontorsklädd kvinna som bär på en skitig och oljig motordel och ingående diskuterar vad det är för fel på den?

Måste skärpa mig.

En smärre omställning

2009-09-10T10:23:00.005+02:00

För ett tag sedan kom det till min vetskap att jag ska bli vuxen. En ansvarstagande, mogen man som lagt de vilda åren bakom sig. Det vill säga, jag skall bli pappa. Världen skakades om rejält trots att det hela var planerat och det tog en stund innan man landat med fötterna på jorden igen. Det hela kändes fantastiskt roligt, men samtidigt en gnutta ångest över om man verkligen skulle klara av att vara en bra far.

Det var då det. Nu har saker och ting förändrats. Det blir inte längre ett barn. Det blir två. Herre-jösses-jävlar-i-min-låda! Två!? Det fanns inte ens med på kartan. Didn't see that coming. Dubbel glädje såklart, men jag kände att en knodd var svårt nog för en pojkspoling som jag att ta hand om. Två är klart över min kapacitet. Det blir till att planera om tillvaron lite kan man säga.

Aningen chockad milt sagt. Positivt chockad. Av en slump spelades With arms wide open av Creed på radion på väg hem när vi fått beskedet. Då kunde inte ens jag, hur macho jag än försökte vara, hålla tillbaka tårarna...

Well I just heard the news today

It seems my life is going to change

I closed my eyes, begin to pray

Then tears of joy stream down my face

With arms wide open

Under the sunlight

Welcome to this place

I'll show you everything

With arms wide open

Well I don't know if I'm ready

To be the man I have to be

I'll take a breath, I'll take her by my side

We stand in awe, we've created life

With arms wide open

Under the sunlight

Welcome to this place

I'll show you everything

With arms wide open

Now everything has changed

I'll show you love

I'll show you everything

With arms wide open

I'll show you everything...

With arms wide open...

Spelet går vidare

2009-09-07T14:26:00.003+02:00

Det var helkväll hos svärföräldrarna i lördags. Äta kräftor och vara social. Hålla sig undan politiska diskussioner då jag står på andra sidan mot alla andra där. Inte för att det är nått problem, men i alla fall. Alla mot en är inte rättvist, även om det kan vara kul. Klart trevlig kväll.

Och jo, sambons lillsyrra var där. Och visst lyckades hon även denna gång anordna en situation för att testa mig. Sen sist har hon faktiskt hållit sig lugn ett tag, och min plan är att pika henne och retas lite om hon fortsätter. Inte för att det spelar någon roll, utan bara för att det är lite kul och se hur hon kommer reagera.

Hennes första försök, avsiktligt eller inte, var att luta sig alldeles för mycket framåt i ett alldeles för slappt och löst sittande linne när hon skulle visa mig en sak på en dator. Finkänslig som jag är (?) rättade jag till linnet på henne och sa Det halkade ner.. med en blinkning. Alltid lite roligt att se någon rodna och skämmas lite, för det gjorde hon. Jag får nog dock aldrig veta om hon tänkte Du tittade, din bock! eller om hon tänkte Men, du skulle ju titta.

Av händelserna senare misstänker jag att det var det senare hon tänkte. Strax innan det var dags att bege sig hemmåt för kvällen gick jag och skulle säga hejdå till henne. Hon skulle träffa en kompis i stan och passade på att be om skjuts.

- 'Kan jag åka med er till stan?'

- 'Ja visst, det är klart.'

- 'Tack! Jag ska bara byta om.'

Och såklart, samtidigt som hon säger byta om lite poängterande drar hon av linnet och ger mig en lagom sur blick. Kunde inte låta bli att le lite åt henne eftersom det var så uppenbart. Hon var inte sur på riktigt, utan flinade lite och gav mig en vänskaplig knuff ut ur rummet och stängde dörren.

Spelet har förändrats. Istället för att stå handfallen och bortkommen slår jag tillbaka på volley. Bra utveckling, tror jag.

Intressant helg

2009-08-31T15:05:00.008+02:00

Nuförtiden vet man oftast hur en inflyttningsfest brukar se ut och utveckla sig i den bekantskapskrets man umgås i. Man vet vilket folk som antagligen är där, vilken typ av fest som förväntas (sjöslag eller sitta-fint-runt-ett-bord-och-prata). Men en del i bekantskapskretsens periferi har man sämre koll på.

Till helgens inflyttningsfest misstänkte jag att det var sitta-fint-runt-ett-bord-varianten som gällde, och klädde mig därefter. Vid ankomst till huset börjar jag ana att jag är fel ute. Motorcyklar utanför dörren, musik modell tyngre innanför.

Det visade sig vara en intressant blandning av folk. För att nämna några:

Hårdrockare. Kända sådana. Inte för att jag bryr mig om ifall folk är kända eller inte, men det är faktiskt lite roligt att lösa världsproblem över en öl med en av sina idoler från förr. Eller idol och idol, någon jag lyssnade på mycket musik av förr i alla fall.

Fler hårdrockare. Icke kända sådana. Men som väldigt gärna vill bli.

Mc-folk. Sådana med västar och fullvärdiga medlemmar i ljusskygg organisation. Med tillhörande prospect a.k.a 'personliga slav'. Samma folk som senare på kvällen får mobilsamtal, lyssnar noga, ser bekymrade ut och sedan stänger av sina tydligen avlyssnade och pejlade mobiler efter tips.

Sammanfattningsvis kan man säga att klädseln för kvällen var mörk, svart och mer svart. Med en enda ljuspunkt, nämnligen jag i ljusblå sitta-fint-runt-bordet-skjorta. Passade in som handen i handsken. Men vad gör det, det var kul ändå.

Kvällens mest uppmärksammade citat mellan två tjejer om något som skulle köpas in i stora volymer till en gård:

- 'Jag hittade för 2500kr, billigare finns inte.'

- 'Va? Det är ju svindyrt. Kan man inte suga av någon?'

Visserligen menade hon inte allvar, tror jag, men folk som inte känner henne blev lite chockade. Som sagt, intressant kväll. Inget ont om någon, alla var glada och trevliga trots den saliga blandningen av folk, men ändå rätt skönt att det inte tillhör min vardag. Jag menar, försök dricka ikapp med hårdrockare och MC-knuttar... Söndagen var tung, mycket tung. Kan huvudvärken bero på hårdrocks-headbangande? Nä... så långt gick det aldrig, hoppas jag.

Kort sagt

2009-08-26T09:04:00.003+02:00

Som kompensation för trist och torrt inlägg igår kommer en liten händelse från helgen. Egentligen utspelade sig händelsen faktiskt för något år sedan, men blev vänligt nog påmind om det i helgen, tack för det...

På den mytomspunna ön vi ibland befinner oss på finns varken alver eller orcher, men väl en dvärg. Dock inte sagovärldens variant utan en vanlig människa, en mycket kort sådan vid namn R.

R stod en dag och berättade för oss om sin äventyrliga resa till de asiatiska delarna runt ekvatorn. Under en guidad tur i bland djungelbeklädda berg blev de oturligt nog överfallna av någon slags gerilla som mycket hotfullt med vapen rånade dem. R var snabb i reaktionen och hann handlöst slänga sig in i några buskar och gömde sig. Han låg där och tryckte medan gerillan sprang omkring, sköt i luften och rånade övriga deltagare.

Som medmänniska tänkte jag säga något om hur ynklig man måste kännas sig i en sådan situation. Det innebär att en stående 190 cm lång Mr E till stående 100 cm kort Mr R säger:

'Oj! Vad liten du måste ha känt dig. Eller, jag menar... alltså...'

Därefter tystnad.

Kanske ska börja tänka först och prata sen.

Likhet inför lagen, my ass...

2009-08-25T14:10:00.006+02:00

Har egentligen inte för avsikt att skriva om sånna här tråkigheter, men ibland blir man för upprörd för att låta bli.

Jag förespråkar starkt jämställdhet mellan människor oavsett kön, ursprung eller andra skillnader och tycker att det är en viktig fråga att diskutera. Självklart ska samma jämställdhet gälla när det är fråga om lagar och regler som när det handlar om yrkesliv, fritid eller vad som helst.

Något som just därför gör mig upprörd är det en av mina kollegor går igenom just nu. Han och hans fru har separerat och mitt emellan dem står deras 2-åriga dotter, och det är där problemet ligger. Processen om vårdnaden är inte alls jämställd i mina ögon.

En snabb resumé av de senaste händelserna ser ut ungefär såhär:

Enligt domstol får hon vårdnaden 60% av tiden och han får 40%, vilket han accepterar.
Hon krånglar vid överlämning av dottern och försöker förhindra det, samt vill hämta henne tidigare än överenskommet.
Hon anmäler honom för misshandel. Efter långdragen utredning anses anmälan falsk och utredningen läggs ner. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
Hon anmäler honom för misshandel igen. Även denna läggs ner och konstateras falsk. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
Hon anmäler honom en tredje gång för misshandel. Undersökningen läggs ner efter bara ett par dagar då den visar sig falsk. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
Under sin tid av vårdnaden försöker hon ta dottern ut ur landet, men stoppas av polis på flygplatsen. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
Han anklagas av familjerätten för att inte ha varit på semester med dottern där han berättat att han skulle vara, fastän han kan bevisa att han varit där och inte heller har någon skyldighet att berätta vart han ska åka på semester.
Min kollega väcks en morgon av beväpnad polis som rotar igenom hela hans lägenhet i jakt på vapen och suspekta bilder på barn i hans dator. Några timmars förhör senare ber polis om ursäkt och förstår att det är ännu en falsk anmälan från mamman. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
Mamman går under jorden några veckor med dottern, åker sedan fast när hon återigen försöker lämna landet. För detta blir hon av med vårdnaden av dottern i tre veckor, därefter får hon sina vanliga 60%.
Dagen efter detta anmäls min kollega för psykisk terror och mamman försöker hämta dottern hon inte får träffa på dagis.

Jag kan inte vara säker på vem som har rätt och fel i den här katastrofen eftersom jag bara hört ena sidan. Jag känner dock min kollega ganska väl och ser hur förstörd han är. Jag har sett bilder från deras utflykter och helger tillsammans, och jag ser ett lyckligt barn tillsammans med sin pappa.

Hur många tror att pappan hade fått behålla sin del av vårdnaden om han gjort detsamma mot mamman? Inte jag.

Det finns garanterat situationer där kvinnor som standard får stå tillbaka till förmån för män, vilket är precis lika fel. Men i vårdnadstvister får mamman vårdnad by default, och pappan kan få vårdnad om han kämpar för det.

Inte jämställt samhälle alls. Usch.

Trakasserier i matkön

2009-08-21T13:09:00.003+02:00

Det är sannerligen inte min dag. På lunchen stod jag bakom en kvinna i kön. När hon gjort sin beställning vänder sig expediten till mig och frågar 'Är ni tillsammans?'

Jag kastar ett öga på hon som står framför mig, möter hennes blick och hör mig själv säga 'Nej, tyvärr inte.'

Expedit och trakaserad kund utbyter menande blickar och flinar. Mr E sjuker genom jorden.

Tur att jag skall isolera mig i skogen långt bort från civilisationen hela helgen, behöver en pause.

Tunghäfta

2009-08-21T10:20:00.003+02:00

I morse tog jag emot en leverantör som skulle leverera en grunka och diskutera ett problem vi hade. Han skulle komma själv som jag förstått det, men det gjorde han inte. Han hade med sig en kollega också. Fantastiskt påläst och kunnig i ämnet och väldigt trevlig.

Dessutom söt. Alldeles för söt var hon. Av någon anledning är jag dessutom rätt svag för damer som kan sätta mig på plats inom ämnen jag själv tycker att jag är rätt bra på. För mig innebar det tunghäfta, fumlighet och allmänt snurrig. Blev stabil som en grönsak helt enkelt. Perfekt när vi bestämt att vi ska hålla en ganska hård linje mot just denna leverantör. Lyckades dock sansa mig till slut och försökte visa upp den proffesionella sidan.

Det är inte så att jag brukar ha problem med det. Men ibland, en del kvinnor... Måste jobba på det. Finns det kurser?

Kaffe på villovägar

2009-08-13T11:02:00.001+02:00

Jag lyckades precis spilla kaffe över jobbets snyggaste tjej. Helt otroligt, alltid är det hon som får uppleva mina mindre stolta ögonblick. Tidigare var det mina små balansövningar och ett fall av mindre anständig klädsel. Tyckte det räckte bra så, men icke.

Stod och laddade en ny kopp vid kaffeautomaten för att överleva fram till lunch, vänder mig sedan snabbt om och trycker koppen rakt i hennes behag. Tyvärr var det inte tillräckligt stötdämpande. Kaffet skuttade rakt upp i luften, och det som åker upp kommer som bekant ner igen. Misstänker starkt att kaffe som rinner ner i urringningen inte är något man uppskattar. Åtminstone inte på jobbet, vem vet vad som försegår hemma hos folk.

Hade jag kunnat försvinna i en tunn vit rök hade jag gjort det, men försöket att göra det yttrade sig mer som en röd nyans och diverse tafatta ursäktande otydbara meningar. Inte riktigt läge att erbjuda sig att torka just där heller kände jag, och sa precis det innan jag han knipa igen. Hon bedyrade såklart att det inte var någon fara. Säkert, det var ju bara vita fina blusen som aldrig kommer bli var den varit. Fick henne i alla fall att lova att säga till om den inte blir återställd.

Såhär i efterhand undrar jag om hon menade att det var kaffet som inte var någon fara, eller att det var ok att torka... Jo jo, in my dreams.

Vad är detta, varför kan jag inte få göra bort mig inför någon annan, om jag nu måste göra bort mig? Inte riktigt rättvist.

Kanske ska skaffa mig en sån där barnmugg med pip på, för säkerhets skull.

Viktig vikt

2009-08-07T08:00:00.006+02:00

- Åh, vad tjock du är! Äter du inte lite mycket?

- Nej...

- Du måste äta mindre, det är bra för dig. Du kan ju bli jättefet om du inte aktar dig.

Känns ovanstående dialog ok? Får man säga så när som helst i vilket sällskap som helst? Nej, det får man givetvis inte göra. Det vore respektlöst, elakt och väldigt onödigt.

- Åh, vad smal du är! Äter du ordentligt?

- Ja...

- Du måste äta mer, det är bra för dig. Du kan ju tyna bort om du inte aktar dig.

Denna dialog då? Enligt mig är det precis samma sak. För många är dock denna variant mer accepterad, men vad är skillnaden egentligen? Någons utseende/vikt kommenteras, ett råd ges och ett skräckscenario om rådet inte följs målas upp.

Eftersom jag sedan början av grundskolan alltid varit smal har jag oräknerliga gånger fått delta i den senare varianten av dialog. Skolsyster förmanade en extra smörgås och föräldrarna höll koll på att jag åt. Äta har aldrig varit något problem, jag kan äta hur mycket som helst, men det gör ingen skillnad. Om jag åt som en gnu i en vecka kunde jag gå upp ett halvkilo, glömde jag sedan äta lunch en dag gick jag ner två. Och ungefär när man säger det brukar kommentarer om att 'Det är ju bra att du kan äta mycket', eller ' Men det är ju bättre att vara smal än tjock' dyka upp. Jo tack, men vad hjälper det när man växer upp och normen att nå upp till som kille är att vara stor och stark.

På något sätt känns det som att man försöker och försöker, och lite då och då kommer en kommentar som påpekar att man misslyckats. Senast var det min mormor för några veckor sedan. Känns lagom kul när man är 28 bast, tränar och tycker själv att man börjat få ordning på det. Innan dess var det min chef, en kollega och diverse bekanta. Även ett one-night-stand i förhistorisk tid lyckades kläcka ur sig en liknande kommentar. Motivationen till fysisk aktivitet mellan lakanen sjönk drastiskt. Ingen av dem menar förstås något illa, de tänker bara inte på hur det kan uppfattas.

Till saken hör att jag inte är något undernärt benrangel. Jag är bara normalt smal, slank eller vad man vill kalla det och är klart nöjd med hur jag ser ut. Förr var jag inte det, då gjorde det ont varje gång någon påpekade det. Jag kan bara tänka mig hur det är för de som verkligen är tunna, det kan inte vara lätt.

Så, kontentan av detta kverulerande är: Det är inte roligt att få negativa kommentarer om sin vikt, oavsett om det gäller för mycket eller för lite vikt. Tänk på det nästa gång du tänker ge en "komplimang" för att någon är så smal.

För övrigt, jag är faktiskt snygg, så det så. ;)

Att klämma på sin sambos lillsyrra

2009-08-05T10:10:00.003+02:00

Ganska fångande rubrik va? Det är dock inte riktigt så illa som det låter, men inte heller långt ifrån.

Första delen av semestern tillbringades på min sambos familjs sommarställe. Väldigt lugnt och skönt. Tillbringade dagarna med att göra ingenting, sola, ströva omkring på ön och plocka svamp, leta rådjur, lägga nät, läsa och äta god mat. För det mesta var vi helt själva men ibland hade vi besök. Sambons lillsyrra var också där halva tiden. Detta sommaställe är för övrigt föremål för de flesta fördommar om öar man kan tänka sig. Släktfejder, myter om mord, spöken som vandrar, skotthål i väggar och turister som invaderar eller går på grund precis utanför.

En av kvällarna vi satt och pratade i vår lilla stuga kom vi av någon anledning som jag inte minns in på att diskutera födelsemärken och hur man vet om dom är farliga eller inte. Eftersom ingen av oss har någon djupare kunskap i ämnet kom vi mest fram till att om dom ser mysko ut och känns likadant så kanske man ska fundera på att kolla upp det. Detta gjorde förstås att ett gäng små prickar skulle undersökas där och då.

Och visst hade lillsyrran (den vilda av dom, som jag berättat om förut) också födelsemärken, speciellt ett av dom skulle det absolut tittas på, och kännas på. Gissa var? Jodå, på ena bröstet såklart. Min sambo tyckte att det var ett gränsfall. Att det kunde vara ett farligt födelsemärke alltså, inte att hon slängde fram bröstet.

Lillsyrran vände sig mot mig och undrade vad jag trodde om det, med en min som sade "Vågar du?" Tja, va gör man. Man tar sig en titt och känner kliniskt medicinskt på henne som vilken läkare som helst med 30 års erfarenhet. Med skillnaden att jag förstås inte är läkare utan hennes storasysters pojkvän. Udda sits, och jag ser lång väg att min sambo tycker det är jätteroligt att se min vånda. Kvinnor!

Man kan ju inte låta bli att undra hur långt hon tänkt dra det här, man är ju ändå lite nyfiken. Eller så tänker hon inte utan bara gör. Det verkar farligt. Jag har handen på nödbromsen och avvaktar.

Back in business

2009-08-03T08:57:00.009+02:00

Så var man då tillbaka i verkligheten igen. Gå upp tidigt, äta en taskig frukost då man glömt handla och sedan sätta sig på en kall och skakig spårvagn och titta ut på pissregnet. Efter-semestern-ångest i folks blickar, A-lagare som klagar förskräckt över att det helt plötsligt är så mycket folk på vagnen och en tunn Metro med nyhetstorka. En härlig måndag kort sagt.

På kontoret var det mörkt och tomt. Faktiskt helt tomt, inte en enda människa någonstans. Funderade ett tag på om jag tagit fel på dag och knatat hit på en helg, men nu har det dykt upp i alla fall 2-3 personer till. Inte så illa för ett kontor för 2-3 hundra personer.

Efter att ha pratat med IT-supporten då jag låste ute mig från datorn genom att klanta till lösenorden sitter jag nu och funderar på vad jag bör göra. Vad gjorde jag strax innan semestern? Vad var det som var akut? Skulle jag börja på nått nytt eller avsluta nått gammalt? Jag såg framför mig en hel förmiddag av mail-hantering efter några veckors olästa mail, men till min förvåning hade jag bara 10 st (!). Inte så illa.

Uppdatering om semesterns händelser kommer senare, nu måste jag göra lite nytta. Eller kanske fundera på lunch...

Måttligt manlig look

2009-07-08T09:00:00.003+02:00

Hudkräm, som för övrigt innehåller samma sak som smörgåsmargarinet Flora, är inget jag är någon flitig användare av. Ibland känns dock kalahariöknen fuktig jämfört med huden i ansiket efter en dusch eller liknande och då kan det behövas.

I morse var en sådan dag. Eftersom jag inte har någon egen hudkräm sträckte jag mig, fortfarande nyvaken trots duschen, efter godtycklig flaska tillhörande min sambo och kontrollerade att det var hudkräm i den. Nöjd med valet av flaska smetade jag på lite lagom och studerade resultat i spegeln. Vad får jag se? Glitter.

Visst fan har jag råkat ta nån slags party-hudkräm med glitter, och inte vilket glitter som helst. Nej, det här glittret har en fantastisk förmåga att sitta kvar för att hålla hela utekvällen. Tvål, vatten, tvättsvamp, rotborste och handduk hjälper icke. Dom små jävlarna sitter kvar som om ingenting hade hänt, vilket mina kollegor tycker är ganska roligt just nu. Funderar på om sambon planterade den för att jag skulle råka ta den, har aldrig sett henne använda den själv och hon vet att jag inte har koll på alla hennes badrumsattiraljer. Ska nog ha ett litet snack med henne kväll...

Tur att mötet runt lunch idag med leverantör är ett telefonmöte. Alla former av video-möten kommer idag inte fungera på grund av tekniska problem, det ska jag se till.

Grillning

2009-07-06T10:33:00.004+02:00

Helgen var ganska lugn och sansad. Skönt, man behöver sådana helger. Förrutom att bara ta det lugnt och göra absolut ingenting var det grillning i lördags kväll hos sambons föräldrar. God mat och en trevlig kväll. Därefter en sväng in till stan och träffa en polare.

Så, till det jag vet att ni som eventuellt läser förmodligen undrar mest. Sambons lillsyrra. Hon höll sig ganska lugn på grillningen faktiskt. Det var nog bra det med tanke på att halva släkten var där. Hon lyckades dock sätta sig i en fåtölj mitt emot mig vid ett tillfälle. Med lite för kort klänning och lite för uppdragna ben. Det var inte några tjocka mamelucker hon hade under om man säger så. Tyg måste vara bra dyrt nuförtiden för det var bland det tunnaste tyg jag skådat. Hade hon planerat det eller blev det bara så? Vet inte om jag ska vara ärlig, men hon såg att jag såg och gjorde ingen ansats till att rätta till problemet. Snarare tvärtom. Typ se mig i ögonen, titta ner för att 'visa' var jag ska titta, och sen se mig i ögonen igen.

Nu undrar dom flesta förmodligen varför jag inte bara ger fan i att titta och struntar i det hela. Svaret är, det gör jag, jag ignorerar det. Men jag tror att det är fysiskt, psykiskt, biologiskt och kemiskt (finns det fler?) omöjligt att inte se det och notera det vare sig jag vill eller inte. Jag är inte mer än människa. Skulle gissa att hon tröttnar snart. Men ändå, man undrar ju vad hon hoppas på eller vad hon tror att jag ska göra egentligen. Fortsättning följer, antar jag...

För övrigt, bara en ynka vecka kvar till semestern nu. Gôtt!

Relationen utvecklas

2009-07-03T08:22:00.007+02:00

Jo, nog utvecklar vi vår relation alltid, om man kan kalla det så. Igår tog vi begreppet 'snabbis' till nya nivåer.
Fem minuter till spårvagnen åker. Dörröppning in till sovrummet. Jag hann med spårvagnen. Enough said.
Ja jävlar...

Om någon skulle få för sig att tolka 'vi' som 'jag och sambons lillsyrra' apropå mitt förra inlägg, så är det er fantasi som är skruvad, inte min. Med 'vi' menar jag såklart 'jag och min sambo'.

Så det så.

Inte politiskt korrekt, kvinna

2009-07-01T15:55:00.009+02:00

Igår var en lite underlig dag.

Sambons föräldar är bortresta så vi passar på att låna deras trädgård och grilla. Sambon plockar fram grillen och jag kilar in så länge och grejar med maten. Sambons syster som fyller 18 i år är hemma. När jag går förbi hennes rum ropar hon.

- Hej! titta vad jag bränt mig.

Vänder sig om, drar ner byxor och trosor och visar sin röda ända. Inga märkvärdigheter så långt, hon hade faktiskt bränt sig, rejält. Såg smärtsamt ut.

Pratar nån minut. Får en sån där finurlig blick av henne samtidigt som hon får för sig att byta om och börjar göra precis det. Jag gör en diskret exit till köket, tycker det känns lite dumt att stå och prata med henne när hon inte har en tråd på kroppen. Men, nån minut senare kommer hon och ställer sig mitt framför mig. Lite innanför gränsen för normalt pratavstånd och fortsätter prata om allt och inget. Spritt språngande näck. Ser att hennes blick noga studerar var jag tittar. Klart jag ser henne, hur kan jag undvika det utan att stirra rakt upp i taket. Inte bekväm situation.

Får man göra så? Testar hon mig? Vill hon ha uppmärksamhet? Det är min sambos syster liksom. Hon ser mycket bra ut, men hur skulle jag ens kunna tänka tanken att göra något dumt. Förstår mig inte på kvinnor ibland. Eller, faktiskt oftast inte om jag ska vara ärlig.

Hon är egentligen jättego, men lite vild ibland. Överdos av hormoner kanske. Får väl se om hon sansat sig till nästa gång.

Hård helg

2009-06-29T10:47:00.012+02:00

Det var mycket festande i helgen. Både fredag och lördag fram till det ljusnade framåt morgonen.

Fredagen bestod av firmafest på annan ort. Beachvolleyboll, bad, grillning och diverse alkoholhaltiga drycker. Trevlig tillställning faktiskt, ingen som gjorde bort sig mer än förväntat. Blev framåt småtimmarna kontaktad av en flört från ett tidigare liv. Hon hade dock inte skickat fel, jag skulle kanske mer klassa det som fylle-sms med fortsatta sms dagen efter. Bäst att avstyra detta... Uppmärksamhet är trevligt, men detta är en dålig idé att hålla vid liv.

Lördagen började på ett ställe på Avenyn. Jag och en vän avnjöt ett par kalla, beundrade utsikten och löste världsproblem. Eller kanske snarare våra egna problem. Ett par trevliga damer bjöd in sig själva och höll sig kvar ett bra tag. Den ena var stadgad sedan många år, vilket passade mig bra så det inte blir några missförstånd, och den andra var singel vilket passade min vän bra. Byta telefonnummer och löften om att träffas senare i veckan är bra. Han behöver det. Den andra, som jag pratade mest med, kändes som om hon var utsläppt på grönbete. Nästan så man undra om hon ville nått mer än att prata. Många tecken, men jag låter det vara osagt.

Gick vidare till ett annat ställe. Blev uppraggad i baren, tror stenhårt på ringens effekt. 'One ring to rule them all', eller nått. Dock hörde jag kommentaren 'väx upp' i mitt huvud flera gånger när jag pratade med henne. Hon verkade inte riktigt vara med på banan, eller så hade hon faktiskt inte riktigt växt upp än. Frågade aldrig hur gammal hon var.
Blev sent hem så söndagen fick lida lite. Jag får nog erkänna att dom här dagen-efter-dagarna känns mer nu än för några år sedan. Ingen bra utveckling.

Gassande sol och full mundering

2009-06-26T13:57:00.001+02:00

Att köra motorcykel är en fantastisk känsla av frihet. Att susa fram genom en kurva på en sommarväg och känna lukten av skog, vinden i ansiktet och fysikens krafter när man lägger ner hojen lite till och accelererar en smula till är underbart. Alla fördelar kan man skriva mycket om, men tro det eller ej så finns det faktiskt vissa nackdelar med att köra motorcykel.

Förrutom att man vanligtvis blir prejad eller på annat sätt påhoppad av minst en bil varje gång man är ute och kör, så finns det en annan stor nackdel med att köra motorcykel. Kläderna.

Tänk 25 grader varmt ute, lägg till tjocka, vadderade och vindtäta kläder. Lägg till en hjälm, rejäla kängor och ett par handskar. Fastna sedan i en bilkö i gassande sol med varma avgaser från bilarna. Värmedaller i luften så långt man kan se. En vanlig bastu är ingenting i jämförelse, jag tror att den värmen man upplever i den situationen är i klass med att sitta på solens yta, minst.

Igår var en sådan dag, det är inte långt ifrån att man går i Michael Douglas fotspår och gör en 'Falling Down' i det läget. Bara lämnar hojen där mitt i vägen och går. Blev i alla fall tvungen att dra av alla kläder när jag väl kom hem, lägga mig på sängen en stund och svalka mig och tycka synd om mig själv. Kan ingen uppfinna svala MC-kläder? Till ett rimligt pris, kanske jag ska tillägga.

Uppskattning

2009-06-24T15:25:00.004+02:00

Så har man då lyckats igen. Stod vid hissen inne på jobbet och väntade när hon, jobbet snyggaste, också ställde sig och väntade. Ser att jag blir 'scannad' uppifrån och ner får sedan ett kort leende.

Trevligt, tänkte jag.

När jag sedan kliver ur hissen och knatar iväg åt motsatt håll som henne noterar jag att min gylf är öppen.

Inte trevligt, tänkte jag.

Smidigt. Nog var leendet säkert äkta, men inte av den anledning jag i min egen lilla bubbla trodde. Fan.

Rapport från midsommarhelgen

2009-06-22T11:19:00.000+02:00

Hade ett par goda vänner från Skåneland på besök. Började med att stå i regnet och titta på en midsommarstång med en större gäng entusiastiska barn som hoppade runt och ett lite mindre stort gäng mindre entusiastiska vuxna som knatade runt med barnen. Kände mig helt plötsligt ganska gammal. Men vi kunde i alla fall bocka av att vi sett en midsommarstång så vi var klara med det. Check. Därefter ägnades kvällen åt god mat och diverse alkoholhaltiga drycker, alltid en given vinnare.

På lördagen blev det lite kultur i form av Universeum, och jag kunde konstatera att jag fortfarande är barnsligt förtjust i djur och regnskog. Ännu yngre kände jag mig när vi dagen därpå drog till Liseberg, med åkpass och allt. Bara ljudet av att gå igenom entré-spärrarna och höra en berg- och dalbana susa förbi ger ordentliga flashbacks från när man var en liten knodd och glädjen över att åka till Liseberg inte visste några gränser.

Kvällen avslutades med att sambons systrar kom över en sväng. Kvällens diskussionsämne blev bröstvårtor. Don't ask...

Sammanfattningsvis en trevlig helg helt klart, men på ett sätt glad över att sveriges mest överskattade är över.

Att SMSa sitt X

2009-06-16T15:14:00.000+02:00

Igår var min sambo borta sent på kvällen hos sin syster så jag gick och lade mig innan hon kom hem. Innan jag somnade skickade jag iväg ett lite smågulligt SMS (ok, lagom oanständigt SMS var det kanske får jag väl erkänna *host*) till henne i bästa välmening. Gissa om man blir spak när telefonjäveln visar sin leveransrapport och intygar att SMSet är levererat till "Mr E:s X". Mitt X och min sambo ligger inte ens nära varandra i telefonboken! Hur kan det bli så fel? Man känner den där ofrivilliga kallsvetten bryta fram medan man väntar på ett telefonsamtal/SMS med en utskällning i bästa klass och funderar på en bortförklaring.

- Jo men det var telefonen själv som skickade ett oanständigt SMS till dig, det var inte jag.

Säkert... hur troligt låter det? Till min stora lättnad damp det strax ner ett SMS från min sambo som besvarade mitt nyligen skickade SMS. Telefonen hade faktiskt visat fel namn. Jag lovar och svär, den gjorde det med flit. Jag hörde allt ett svagt hånskratt från den där den låg på nattduksbordet när jag återfått normal puls och var på väg att somna.

Åter på Svensk mark

2009-06-15T12:01:00.004+02:00

Väl hemma i Sverige igen till ett boende med normal skandinavisk standard undrar jag ännu en gång, vad är det med England och husbyggande egentligen? Jag menar, dom har inga problem att smälla upp otroligt stora, vackra, och pampiga byggnader med bra finish och liknande, men bygga vanliga hus för boende kan dom inte bygga.

Alla vet väl hur det brukar se ut. Heltäckningsmattor överallt inklusive toalett, en-glasfönster som det blåser in igenom, med två cm tjock färg på alla fönsterkarmar så det varken går att öppna eller stänga fönstret. Golv som lutar och är ojämna. Vattenrör, avloppsrör och sladdar lite överallt på utsidan av huset. Många av husen är förstås gamla och då är det ju inte så konstigt, men det ser ju oftast likadant ut i nybyggda hus.

Helgens bästa var nog handfatet. Endast ett vred på kranen, på ena sidan står det 'off', på den andra står det 'hot'. Jubelidioter! Antingen får man en liten liten pissestråle kallvatten, eller så får man varmvatten med tryck som en brandslang. Dessutom i ett handfat stort som en tvålkopp.

Vad är grejen? Tycker dom att det är så det skall vara? Eller är vi bara onödigt kräsna här i norr? Jag minns att när det regnade in genom taket på ett hus jag bodde i i England en gång var värdens kommentar "Well, this is England, get used to it". I övrigt är London helt klart en trevlig stad, att semestra i. Jag skulle nog bli ganska trött på det i längden.

Dom känns aningen konservativa där borta, varför ändra något när det fungerar, hjälpligt? En dag blir säkert även England lite mer som övriga Europa, men det kommer ta tid.

"England is adopting the metric system, inch by inch..."

London nästa hållplats

2009-06-12T09:49:00.002+02:00

Vänthallar på flygplatser, finns det något mer uttråkande? Det finns inget att göra förutom att handla godis eller prylar till överpris, eller jobba upp en fin träsmak i baken på någon av de hårda stolarna inför flygningen. Tax-free, ja visst, skillnaden är väl bara att pengarna går till försäljaren istället för till skatt, för mycket billigare är det då inte.

Dessutom måste man vallas runt som en skock får i diverse köer och befinna sig på denna härliga plats två timmar innan avgång, säkert tax-free-butikernas påfund.

Det ska i alla fall bli trevligt att åka till London en sväng. Äntligen dags att kliva på planet.

Over and out.

Lugn sommar? Right...

2009-06-09T13:37:00.001+02:00

Jag såg fram emot en ganska lugn och skön sommar. Vi har haft förbud mot att jobba övertid på grund av budgetar som inte håller och sådant, ledigt har vi kunnat ta lite när vi vill. På det hela taget såg det ut att kunna bli en soft sommar helt enkelt. Fram till nu.

På senaste mötet fick vi reda på att nu ska det jobbas utav helvete helt plötsligt. Under en begränsad period förväntas vi jobba 45+ timmar i veckan i genomsnitt, även medräknat ledighet, sjukdagar och liknande. Semestrar blir det mycket restriktivt med också. Den begränsade perioden då? Fram till nyår. Jo jag tackar... Lugn och skön sommar, my ass!

Jag antar att man ska vara glad att ha jobb i dessa tider, men man är ju svensk och måste klaga lite. Känns inte alls lagom. Okej, så farligt är det inte, jag är bara lite bitter över att min lugna fina sommar gick upp i rök.

Kravmärkt med förlovningsring?

2009-06-08T12:17:00.003+02:00

Jag kan inte påstå att jag tillhör, eller har tillhört, dom män som är vana vid att bli uppraggade ute på krogen. Men i lördags hände det igen. En kvinna halade in mig vid bardisken med den klassiska repliken "Är du här ofta?" och hade inga planer på att låta mig gå. Trevlig tjej faktiskt, varför blev man inte uppraggad av sådana förut när man levde singelliv? På senare tid händer det helt klart ganska ofta att jag blir måltavla för dylika raggningsförsök. För övrigt så ja, jag kan se skillnad på raggningsförsök och bara-ha-en-trevlig-kväll-på-krogen prat. Tro mig, det gick inte att misstolka.

Om jag då försöker använda mitt korta minne och analysera vad som förändrats sedan detta fenomen började är det bara en sak jag kan komma på egentligen. Nämnligen att jag numera har en förlovningsring på fingret och således inte är ett lovligt villebråd på krogen. Inte är det väl så att kvinnor ser denna ring som en kvalitetsmärkning á la 'kravmärkt'? En ringmärkning som visar att jag har alla koppar i skåpet och kan vara en bra make? Tanken svindlar. Man kanske skulle haft på sig en fusk-förlovningsring förr i tiden när man själv var på jakt. Jag kan i alla fall inte se något annat samband än att ringen drar till sig kvinnor. Visst, jag har väl ryckt lite i några snören på gymmet senaste tiden och är kanske inte lika tanig längre, men så fantastiskt stor skillnad är det inte.

Det är inte så att jag klagar, inte alls faktiskt. Det är alltid trevligt med uppmärksamhet och kvinnligt sällskap. Bara dom räknar med att jag går hem själv sen.

Bubbelplast

2009-06-04T10:19:00.001+02:00

Ibland är det svårt att låta bli att vara klåfingrig och pilla på saker. Idag var en sådan dag, och självklart straffade det sig med en gång. En kollega kom och packade upp en låda med nått lurigt kretskort på mitt skrivbord och efterlämnade en bit av emballaget, en bit bubbelplast.

Jag försökte ignorera bubbelplasten men fann mig i en kamp mellan att låta bli och att bara klämma lite på den. Bubbelplasten var dock starkare än jag och efter några blickar i ögonvrån mot den sträckte jag mig långsamt och försiktigt mot den och klämde en bubbla.

Pang! Det small till rätt bra. Inte ett sånt där litet 'poff' utan en rejäl smäll. Tänk pistolskott. Tydligen nån extra kraftfull bubbelplast det där. Av smällen i vårt för tillfället tysta landskap vänder sig ett större gäng kollegor och undrar vad jag gör.

- Bubbelplast, prova? Säger jag som om inget hänt och sträcker fram plastbiten till närmaste kollega. Det gjorde han inte, fick snarare en blick som sa 'väx upp'. Skall dock nämna att just denna kollega inte är känd för sitt glada lynne.

Smidigt, smidigt... att man aldrig kan låta bli att pilla.

Galna katter

2009-06-01T13:30:00.004+02:00

Katter är som alla vet mycket smidiga, mjuka och ljudlösa varelser. När dom själva vill. Om dom däremot inte vill, har dom en fantastisk förmåga att upphäva fysikens lagar och bli tunga som elefanter och låta därefter. Utöver det kan dom mycket sinnrikt hitta verkyg och metoder för att låta så mycket som möjligt. Pälsbollarna hemma brukar få för sig dessa saker strax efter att väckarklockan ringer på morgonen, oavsett om det är vardag eller helg. Är det helg räcker det att man sover lite längre utan väckarklocka. När dom vet att vi är vakna ser dom ingen anledning till att vi inte går upp och ger dom mat och leker med dom.

Om dörren till sovrummet är stängd brukar dom ta sats från köket och tävla om vem som fortast kan springa rakt in i sovrumsdörren och få den att låta mest. Blir det inte tillräckligt ljudligt går det även bra att sticka in en tass under dörren, ta tag i den och skaka den så den skramlar mot dörrkarmen.

Skulle dörren vara öppen finns några andra favoriter. Man kan till exempel ta sats från köket och riktigt stampa i marken så det låter som en buffelhjord, ta en långt skutt och stämpla husse eller matte i magen med alla fyra tasar och sedan ner på golvet direkt i studsen innan dom hinner göra något. Eller varför inte peta ner sak efter sak från skrivbordet så de trillar i golvet? Eller kanske bära in den ljudligaste pip-leksaken som finns, lägga den precis nedanför sängen och slå på den med tassen i jämn takt i oändlighet.

Fungerar inget av detta finns det bara en sak att göra. Hämta en mjuk leksak av tyg, doppa den ordentligt i vattenskålen och lägg den sedan på husses eller mattes fötter. Det får garanterat upp dom ur sängen.

Dessa mornar säljer jag gärna katterna, billigt.

Jag älskar dom.

Smidig på motorcykel

2009-05-29T09:48:00.004+02:00

Igår när jag skulle ta mig hem från jobbet slog min ökända smidighet till. Jag hade tagit motorcykeln till jobbet då busskortet gått ut och bilen var upptagen. Man blir alltid lite extra glad när man ska hem och hoppar upp på sin leksak och ska köra iväg, utom just igår.

Glad och fri från jobb backar jag ut motorcykeln en bit för att komma förbi dom andra cyklarna och motorcyklarna, svänger runt och börjar köra framåt. Lyckas få ett klockrent motorstopp. Ingen katastrof, det fina är när jag ska försöka rädda situationen genom att bara starta igen innan jag behöver sätta ner en fot. Mina tio års erfarenhet av MC-körande och otaliga avverkade mil kommer inte riktigt till sin rätt när jag trycker på en knapp på vänster handtag istället för höger handtag för att starta motorn. En hög ettrig ton ljuder över området en stund och får folk att vända sig om innan jag inser att jag tryckt på tutan istället för startknappen. Aningen chockad av ljudet stapplar jag till och håller på att välta men räddar mig själv i sista stund.

Då jag snabbt vill fly från brottsplatsen startar jag motorn, kör två meter, får motorstopp igen, startar motorn och lommar sakta och försiktigt iväg. Suck...

Pricken över i då? Jo, jag lyckas tajma (finns det ett sånt ord?) mitt högljuda tutande så bra att jobbets snyggaste tjej går förbi precis just då och undrar vad jag sysslar med. Hon är en sån där kollega som man egentligen inte jobbar ihop med då vi är på olika avdelningar, men som man alltid får ett trevligt leende av när man går förbi. Självklart är det just hon som går förbi.

Jag ska aldrig mer köra motorcykel, i alla fall inte förrän imorgon.

Måndag morgon och särskrivet kaffe

2009-05-25T09:16:00.011+02:00

En måndag morgon efter långhelg är det med extra mycket möda man kryper bort till kaffemaskinen på jobbet för att väcka sinnena till liv. Denna måndag har vi förärats med nya fina maskiner vilket inte borde göra det hela sämre. När man studerar utbudet av drycker möts man av följande grupperingar:

"Kaffespecialiteter"

So far so good...

"Barista funktioner"

Särskrivning? Lite onödigt kanske.

"Cacao Drycker"

Men... helvete! Felstavning, särskrivning och stor bokstav på alla ord.

Hörni Wittenborg, det här med korrekturläsning innan ni massproducerar och säljer era maskiner är inget ni funderat på? Felstavningar och särskrivningar när man skriver något snabbt eller informellt är väl en sak, men på officiella produkter som representerar ens varumärke känns väl aningen klantigt. I alla fall om man vill bli förknippad med någon slags kvalité.

Jag tycker inte att det finns något egenvärde i att anmärka på särskrivningar och dylikt bara för anmärkandets skull, men särskrivningar gör det faktiskt svårare att läsa för de flesta. Människor läser som regel inte bokstav för bokstav utan ord för ord. En del läser till och med mening för mening. Om det då till exempel står "gräs matta" istället för "gräsmatta" läser våra små hjärnor det som "gräs->pause<-matta" och sedan pusslar ihop det till "gräsmatta" så som vi är vana att se det. Det tar längre tid och blir sämre flyt i läsandet. Sen finns det ju självklart de klassiska fallen där det faktiskt blir helt fel betydelse om man smyger in lite mellanrum där det inte skall vara.

"Sätt på en skygglapp" Javisst, det kan man göra.

"Sätt på en skygg lapp" Helt annan betydelse... inget jag har erfarenhet av.

"Får jag köpa en giftorm?" Mycket tveksamt.

"Får jag köpa en gift orm?" Lycka till att hitta en sådan!

"Fryst kycklinglever" Smakar säkert gott.

"Fryst kyckling lever" Vissa grodor kan överleva frysboxen men...

Jag ska erkänna att exemplen ovan inte är mina egna utan kommer från radioklippet Mastering Swedish - Lesson 2 där en stackars engelsman ska försöka lära sig svenska. Klart värt att lyssna på! Även de övriga avsnitten är underhållande, bara hans garv är värt det.

Mastering Swedish - Lesson 1

Mastering Swedish - Lesson 3

Mastering Swedish - Lesson 4

Mastering Swedish - Lesson 5

Nu har mitt kaffe kallnat. Typiskt, bara att hämta nytt.

Första, någonsin

2009-05-20T13:31:00.002+02:00

Ser man på, det snöar faktiskt i helvetet. Jag, som aldrig någonsin skulle falla för denna trend att blogga, har gjort precis det. Jag gör inte sånt, andra kanske gör det, men inte jag. Dessutom är jag man, och män skriver inte dagbok. Punkt. Möjligtvis kan vi föra lite anteckningar om vad vi gjort under dagen, det är en väsentlig skillnad. Alla har väl läst 'Berts dagbok' och ungefär så som Bert känner sig känner jag mig just nu.

Nåväl, varför utsätter jag mig för detta då? Knappast för att bli rik och berömd. Det handlar mest om att jag på sista tiden läst en del bloggar från vanliga människor som faktiskt varit riktigt underhållande och intressanta, och det smittar av sig! Sen blir det även ett slags arkiv med vad jag har gjort i mitt liv. Det passar mycket bra, för jag är inte direkt känd för att ha ett bra minne om man säger så...

Man ska nog inte tolka allt jag skriver här exakt ordagrant, tänk er mer på nivån att man berättar något för en polare över en öl. Det blir lätt att man utelämnar och förstärker valda delar för att göra det hela lite roligare eller intressantare, men man håller sig fortfarande till sanningen.

Dagbokens, förlåt, bloggens framtid får jag nog säga är ganska oviss än så länge. Kanske blir jag ohälsosamt beroende av den, kanske faller den i glömska. Det återstå att se.

Slut på fikarast, dags att återgå till jobbet.