Nya kunskaper

Om man tittar tillbaka på olika perioder i sitt liv märker man att man har vissa färdigheter under vissa perioder. Sedan faller kunskapen i glömska och ersätts med något nytt.

En gång i tiden kunde jag till exempel plocka isär, rengöra och montera ihop ett automatvapen i totalt mörker och desarmera minor snabbt och lätt. Idag är kunskapen en annan. Jag kan plocka isär, rengöra och montera ihop nappflaskor och bröstpump i totalt mörker. Jag kan desarmera ett skrikande barn utan att tänka och få det att somna om.

Ska jag vara helt ärlig behöver jag nog lite mer övning på det där sista. Jag skulle gärna se att dom inte skrek konstant mellan klockan fem på eftermiddagen och två på natten. Vad är det för fel på att skrika mitt på dagen istället om man nu måste skrika? Undra om man kan ställa om klockan på små barn, det vore rätt praktiskt. Samtidigt förstår jag de små krabaterna, det måste vara sjukt frustrerande att inte kunna tala om vad som är fel när något gör ont, man är hungrig, varm, kall, ledsen, ligger obekvämt eller bara är trött.

Någon sade en gång att det är jobbigt att få två barn samtidigt. Någon sade en gång att det är jobbigt att få ett barn med kolik. Jag vet av erfarenhet att det är jobbigt att få två barn med kolik.

Sömnbrist? Nejdå...

En ny era

Efter några veckor utan att ha skrivit ett enda dugg här är det dags att bryta tystnaden, igen. Denna gång tycker jag dock att jag har en klart godkänd anledning att inte suttit och häckat vid datorn. Jag har gått och blivit pappa till två stycken små fina döttrar. Jag får nog säga att två döttrar är faktiskt precis vad jag innerst inne önskade mig. På min sida av släkten är det skralt med flickor så jag har aldrig upplevt hur en flicka vuxit upp och blivit kvinna. Det har kommit en hel del rosa paket också till dom små, det finns tydligen ett uppdämt behov av rosa i släkten märker jag. Jag får nog gå och köpa lite svarta kläder med dödskallar på till knoddsen för att kompensera det här misstänker jag.

Trots att det nu gått ett tag sedan födseln har det inte helt sjunkit in att det är våra barn på riktigt. Det känns lite som att man har dem till låns ett tag bara på något sätt. Det är en rejäl omställning att gå från noll barn till två barn vill jag lova. Större än jag trodde. Just nu har ett dygn tre timmar. En timme matning, en halvtimme läggning och när dom väl somnat en och en halv timme göra-vad-man-vill, dvs sova. Sen börjar det om igen. Kanske inte den mest inspirerande tiden jag upplevt, men sen finns det de där korta stunderna som gör att det är värt det. När de är vakna och kikar runt på världen, när deras blick fäster sig vid min och deras små fingrar tar ett grepp om mitt finger och vägrar släppa. Då är det värt allt slit utan tvekan. Det är dock inte så ofta än så länge. De tre normaltillstånden för våra små just nu är för det mesta ätande, sovande eller skrikande. Men det sägs att det går över!

Jag ska försöka undvika att detta blir en sån där vanlig vad-mina-barn-gjort-idag-blog, det finns redan tillräckligt med sådana. Men nog påverkar dom mitt liv väsentligt och det är ju just mitt liv jag skriver om så vi får se hur länge det håller.

Just nu har jag redan förbrukat en halvtimme av min en och halv timme fritid detta "dygn", så det är bäst att jag tar och knyter mig och får några minuters sömn också. Bäst så.