Silikon

Tiden när det ammades dagarna i ända där hemma är nu över, och sambon har numera återfått sin tidigare kropp. Hon kommenterade det själv i helgen.

Hon: Kolla, mina bröst är precis som förut igen. Förut när dom var fulla med mjölk kändes dom som stora silikonbröst.
Jag: Ja, det gjorde dom faktiskt.
Hon, vasst med en hård blick: Hur vet du hur silikonbröst känns?
Jag: ...
Hon: Nå?
Jag: Jamen, jag menar att dom kändes som det borde kännas med silikon såklart.

Tänka först, prata sen var det. I det här fallet var jag faktiskt oskyldig, jag har aldrig klämt på några konstgjorda behag, vad jag vet. Så det så.

Hjärtsnörp

Män och kvinnor är olika, och även rollen som mamma och pappa är olika ibland. Jag tror att vi pappor generellt sett aldrig riktigt kan komma ikapp mammorna när det gäller att vara en trygghet för barnen. Det är i och för sig inget konstigt då mammorna av naturliga skäl kommer närmare barnen den allra första tiden.

När den ena av de två 8-månaders-knoddsen där hemma gråter hejdlöst av ångest i 20 minuter trots att jag kramar, pussar, pratar lugnt, bär runt, sitter ner, ger henne alla möjliga gosedjur som brukar trösta henne, stryker henne över håret och kinden, försöker distrahera henne med något hon tycker är roligt, kramar och håller om henne ännu mer, känner jag mig ganska maktlös. Vad jag än gör fortsätter hon gråta. När mamma sedan kommer och tar henne från mig tystnar hon på en sekund.

Det är omöjligt att inte känna ett litet hugg i hjärtat och tänka att man inte räcker till. Trots att jag ägnar i princip all min lediga tid till de små och försöker komma dem så nära som möjligt kommer jag aldrig lika nära som hon kan, man är alltid nummer två.

Jag antar att det är något man får vänja sig vid som pappa.

Nakenchock

Och förresten, på tal om hus, så höll jag på att näcka inför grannfrun igår morse. Eller rättare sagt så gjorde jag det, men jag vet inte om hon hann se det.

Nybyggt bostadsområde betyder inga gröna höga fluffiga växer mellan eller på tomterna. Om man då traskar från sovrummet till tvättstugan för att hitta rena kläder, spritt språngande, och tänder lamporna på vägen när det är mörkt ute, så syns man rätt bra. Halvvägs genom vardagsrummet kom jag på mitt misstag och skuttade snabbt och smidigt som en iller mellan flyttlådorna fram till närmsta lampknapp och släckte. Självklart stod grannfrun vid fönstret mot oss, men hon visade inga tecken på chock så jag hoppas det hela gick obemärkt förbi.

Skall försöka bespara henne och de andra denna upplevelse i framtiden tror jag. Nog för att man ska bjuda på sig själv ibland, men det kanske är att ta det ett steg för långt.

Huset

Hur blev det med vårt hus då? Blev det som vi tänkt till slut? Jo, det blev riktigt bra faktiskt. Det var lite nervöst att gå in i huset första gången och se hur alla val vi gjort blev i verkligheten. Tänk om man tänkt 'Åh nej...' när man såg allt på plats? Snacka om antiklimax. Men det gjorde vi inte, det blev till och med bättre än vi hoppats, så det känns skönt.

Däremot hade vi nog lite för optimistiska förväntingar på vad vi skulle hinna med ganska snabbt efter att vi flyttat in. Är flyttlådorna uppackade? Knappast. Är gräset utrullat? Nix. Är altanen byggd? Inte en chans. Schaktat om jorden på tomten då? Nej, inte det heller. Fått in bilen i garaget? Icke. Listan kan göras lång, så det är nog lättare att skriva det vi faktiskt hunnit med:

1. Packat upp det allra nödvändigaste.
2. Fått ordning på källsorteringen.

Det där med källsorteringen kan tyckas som en oviktig detalj, men vi blev snabbt varse om att det är en sjukt viktig grej att få igång även utöver miljöaspekten. I lägenheten kunde man ju slänga hur mycket sopor som helst när som helst, men i hus är det en annan femma. Nu har man en begränsad tunna som töms varannan vecka, that's it. Och med den mängd blöjor våra småflickor producerar är det en kamp att hålla sig inom denna begränsning. Alltså sorterar vi som bara den. Vi monterar ner alla förpackningar i beståndsdelar och svär en ramsa när man måste slänga något bland övrigt hushållsavfall.

Livet som husägare är spännande för oss nybörjare, jag lär nog återkomma till detta ämne några gånger.

Back in business

Sådär, mina vänner. Min oförtjänt långa sommarledighet är nu över och jag går en ny jobbhöst till mötes.

Nu ska jag förhoppningsvis kunna uppdatera lite oftare, men det får bli till att smygblogga på jobbet inte hemma. Vi har ju flyttat till vårt nya hus nu, och fantastiska Telia har sett till att vi varken har bredband, TV eller telefon i några veckor till, trots att jag beställde rubbet för ca 10 veckor sedan. Bra jobbat? Kanske skall ägna ett helt eget inlägg åt Telias klantigheter till och med...

Jag ser att jag har nånstans runt 500 olästa inlägg på andra bloggar också. Shit, hur ska jag hinna med det? Men det är kul läsning så det är ju ett angenämnt problem. Hur hinner ni med att skriva så mycket under sommaren egentligen?

Jag får återkomma om sommarens händelser i separata inlägg, blir för mycket att skriva på en gång annars. Man vill ju inte bli påkommen såhär första jobbveckan.