Nytt på vänsterkanten

Angåenade tidigare inlägg om udda sökträffar, så tänkte jag att det kunde vara intressant att lägga upp en liten topplista med senaste skumma sökträffar som fört hit folk till denna sida. Ligger ute i vänsterspalten och uppdateras allteftersom.

Prepositioner

Igår när jag kom hem ringde min sambo och sa att hon lagt ett par dokument på datorn hon ville att jag läste igenom. Jag startade laptopen och försökte hitta dem, men icke. Det fanns inte ett spår av dessa dokument, men efter en stunds letande hittade jag dom faktiskt. Dom låg mycket riktigt på datorn. På datorn. Inte i. Snyggt och prydligt utskrivna i en hög på laptopen.

Det är inte lätt det där ibland. Varför säger man att 'jag är på bussen' istället för 'jag är i bussen' som borde vara mer rätt? Bra kallt att sitta uppepå bussen så här års.

Storleken kanske har betydelse trots allt. Tänk båt. Jag kan sitta i båten. Jag kan också vara på båten. Den förstnämnda borde vara en liten eka eller liknande va? Den andra ett större fartyg. Märkligt är det i alla fall.

Jag lider med alla invandrare som försöker lära sig dessa galenskaper, och imponeras av de som lyckas. Det kan inte vara lätt!

För mig är det dags att sätta mig på, eller jag menar i, bilen och åka hem.

Lunchval

Närmaste lunchhaket på jobbet är ett ställe där de flesta har någon form av kontorsarbete. Det är en icke försumbar andel slipsar, kjolar och liknande. Någon gång ibland ser man dock glädjande nog folk som inte hör till denna kategori. Variation förnöjer alltid. Ni vet folk som har ett riktigt jobb, där man duschar efter jobbet istället för före (enligt min kollega). Idag var en sådan dag.

Tre män i blåställ, inte helt olika Weiron i ottan, går fram och spanar in dagens valmöjligheter.

Blåställ: Det var änna dåligt med rejäl mat du... har du nått här man blir ordentligt mätt på?
Servitris: Ja, idag har vi Stekt kyckling med bulgur. Den blir du mätt på.
Blåställ: Vad hette han? Bulgôrr? Vad är det?
Servitris: Ja... det är ett nyttigt alternativ till ris.
Blåställ: Jaha du, nått sånt där internationellt förstås... Nä... Nä, jag tar gärna ett par rediga potäter istället. Det vet jag vad det är för nått.

Roligt att det finns så många olika människor. Varför vidga vyerna när man vet vad potatis är? Känns ändå som man måste våga chansa ibland.

Själv ska jag åka och fixa något till fredagsfikan nu. Det blir väl den gamla vanliga vetekransen, det vet jag vad det är för något.

Parfymproblem

Det var afterwork igår. Trevligt och lagom avancerat. Inga pinsamheter eller liknande heller, ovanligt städat får man säga.

Vi satt och pratade lite med några damer under kvällen (jodå, trots att vi är datorfolk, så det så). När hennes gäng skulle vidare hemåt fick jag en kram. Jag hade inte känt det tidigare under kvällen, men hon använde exakt samma parfym som min egen sambo gör.

Det innebar en fin kortslutning i mitt lilla huvud. Vissa sinnen sa att det här är min sambo, medan andra tydligt sa att det inte var det. Läskigt faktiskt, jag blev lite ställd på riktigt. Tänk ungefär Rain Man när han fastnar mitt på övergångsstället. Det är rött, man får inte gå, men man måste gå vidare för att inte bli påkörd. Kortslutning, tankarna går runt utan att komma någonvart. För oss datorfolk, while(1), helt enkelt.

Fick leta upp och sniffa på sambons parfym när jag kom hem för att dubbelkolla. Det är fachinerande vilka minnen och tankar en viss lukt kan framkalla. Hädanefter blir det kanske till att hålla andan när man kramar om damer. Säkrast så, för att slippa överhettning.

Säga vad man menar

Vad är det för fel på att säga vad man menar istället för att tala i gåtor? Det blir så mycket krångligare att prata runt det viktiga istället för att just säga det viktiga. Känns inte alls effektivt.

Till exempel, ta följande samtal från igår. På väg ut en sväng från lägenheten:

Hon: Det var inte så längesen vi bytte kattsand va?
Jag: Nä, det gjorde jag för ganska precis en vecka sen, men den behöver nog bytas snart ändå.

Slut på samtalet. På väg hem igen ett par timmar senare:

Hon: Det är inget vi behöver handla när vi ändå går förbi?
Jag: Nä, tror inte det. Vi har frukost och du skulle ju äta lunch ute i morgon.

Slut på samtalet. När vi kommer hem:

Jag: Just det ja, du skulle ju ha besök i morgon av kattallergiker. Vi borde byta kattsanden redan nu kanske.
Hon: Ja, det var det jag menade när jag undrade om vi bytt nyss och när jag undrade om vi skulle handla något på vägen hem.

Men, varför inte säga precis det då? Tycker det liknar det där underliga fenomenet att inte säga till när jag (mycket sällan, givetvis) gjort nått dumt. Istället går hon och surar. För det ska man minsann förstå själv att man gjort fel. Och kräla.

Gissa vem som fick kila ut i pissregnet igen och köpa kattsand? Just det, så snäll är jag. Ibland.