Säga vad man menar

Vad är det för fel på att säga vad man menar istället för att tala i gåtor? Det blir så mycket krångligare att prata runt det viktiga istället för att just säga det viktiga. Känns inte alls effektivt.

Till exempel, ta följande samtal från igår. På väg ut en sväng från lägenheten:

Hon: Det var inte så längesen vi bytte kattsand va?
Jag: Nä, det gjorde jag för ganska precis en vecka sen, men den behöver nog bytas snart ändå.

Slut på samtalet. På väg hem igen ett par timmar senare:

Hon: Det är inget vi behöver handla när vi ändå går förbi?
Jag: Nä, tror inte det. Vi har frukost och du skulle ju äta lunch ute i morgon.

Slut på samtalet. När vi kommer hem:

Jag: Just det ja, du skulle ju ha besök i morgon av kattallergiker. Vi borde byta kattsanden redan nu kanske.
Hon: Ja, det var det jag menade när jag undrade om vi bytt nyss och när jag undrade om vi skulle handla något på vägen hem.

Men, varför inte säga precis det då? Tycker det liknar det där underliga fenomenet att inte säga till när jag (mycket sällan, givetvis) gjort nått dumt. Istället går hon och surar. För det ska man minsann förstå själv att man gjort fel. Och kräla.

Gissa vem som fick kila ut i pissregnet igen och köpa kattsand? Just det, så snäll är jag. Ibland.