Kattfnatt

En av våra små pälsbollar där hemma har en fetisch. Han älskar att tugga på plast. Inte vilken plast som helst utan bara mjukplast som i plastpåsar. Framför allt tycker han om handtagen på plastpåsar. Jag vet inte hur många gånger man ställt en påse på golvet, vänt sig om några minuter och sedan när man tar upp påsen igen fått ett perforerat och slemmigt handtag i handen. Varje gång man kommer på honom och säger till honom att han inte får göra så tittar han på en som om man kom från en annan planet och man ser att han tänker ungefär 'E du go eller? Jag får la' tugga på handtaget om jag vill?'

Idag hade han gjort det igen, ordentligt. Det resulterade i att handtagen på den välfyllda soppåsen med begagnade blöjor gick av och fläkte upp hela påsen. I vårt trapphus. Välfyllda, kletiga och doftande blöjor som rullar ner för trappan en onsdagsmorgon på väg till jobbet är precis vad man önskar sig. Funderade ett kort ögonblick på om man får torka rent trappan med en katt... men sen sa jag till honom ordentligt istället genom att klappa honom lite, klia under hakan och säga 'Fyyy dig...'. Jag är en sån toffel när det gäller djur va...

Till slut hände det

Natten till idag, jag och sambons lillsyrra i samma säng. Svettiga lakan och för mycket hudkontakt. Denna 18-åring vet hur man ger mig ågren...

Okej, jag ska inte göda era fantasier mer än så, för jag vet vad ni tänker. Men där tar ni fel ser ni. Visserligen delade vi faktiskt säng i natt, och jag lade verkligen armen om henne, men ändå var det hela en oskyldig händelse. Det råder ju ganska ofta numera akut sömnbrist hemma i vår lilla lägenhet, och sambon kände att hon behövde ett break och för en gång skulle sova en hel natt. Hennes lillsyrra ryckte in och tog hennes plats hos våra små döttrar i natt. Beväpnade med nappflaskor och tålamod tog vi oss an uppgiften. Jag är i och för sig van, men dom små är inte vana vid endast nappflaska. Det gick faktiskt över förväntan och var inga större problem måste jag säga, dom små verkade nöjda och glada hela natten.

Så till det mer intressanta. Mellan matningarna sov vi förstås, som jag redan nämnt, i samma säng. En sak oroade mig, nämligen återfall av hennes tidigare upptåg. Jag vet ju vad hon är kapabel till så att säga. Till min lättnad valde hon att behålla kläderna på när vi sov. I alla fall till att börja med. Sista passet innan morgonen gick hon och lade sig med t-shirt, men vaknade utan och klagade på värmen. Kan förstå henne faktiskt, jag hade ju ingen t-shirt på mig och jag tyckte det var varmt ändå så det kändes inte så konstigt och jag var nöjd med natten.

Innan vi hann kliva upp skulle hon dock givetvis droppa en liten bomb med ett leende och orden 'Vet du om att du lade armen om mig i natt?'. Jag lovar och svär, jag har absolut inget minne av detta men hon bedyrade ändå att jag gjort det. En rad frågor snurrade snabbt runt i mitt huvud. Vad gjorde hon åt det? Var det före eller efter hon strippade av sig tröjan? Lade jag armen om henne lite fint eller tog jag ett rejält tag om hennes behag? Många frågor men inga svar. Däremot en hel del mer eller mindre oanständiga bilder i mitt huvud på vad jag kanske gjort...

Ny titel

Igår träffade jag några gamla kollegor, sånt är alltid trevligt. Hade inte sett dem på ett tag nu faktiskt. Över en lunch avverkades vad alla gjort sen sist toppat med skvaller om de som inte var där.
Det kom förstås även på tal att jag numera är pappa också. Ett stänk av pinsam tystnad infann sig när en av damerna förkunnade att jag numera är en riktig FILF då. Det får jag väl ta som en komplimang, men var det nödvändigt att ta det bland folk över lunchen? Dagens awkward moment, lätt. Men mest pinsamt för henne.

Tror dock inte att jag skall använda denna titel i mitt CV...

Frost

I morse det bra tungt att kliva upp ur sängen. Kände tydligt att det saknades några timmars sömn och det mesta gick emot mig kändes det som. Dåligt med rena kläder, knapert med frukost och dessutom ett antal minusgrader ute. Inte för att jag generellt har något emot minusgrader, men jag vet vad det innebär när det gäller bilen. Dörrarna fryser alltid fast, no exceptions. I och för sig får jag väl skylla mig själv eftersom jag inte silikon-stiftat dom, men ändå.

Och mycket riktigt, dom satt ordentligt fast. Jag tycker det är läskigt att dra för hårt i dom när dom frusit och jag kan slå vad om jag en dag står där med ett löst dörrhandtag i handen eller har en dörrlist på marken. Efter att ha ryckt och slitit i alla dörrar inklusive bagageluckan (dock inte motorhuven, så desperat var jag inte) och övervägt kofoten för att försöka ta mig in i bilenjäveln kom jag på den lysande idén att det förmodligen är lättare om jag faktiskt låser upp bilen först. Jag tittade mig omkring för att säkerställa att ingen granne såg mig, tryckte på lås upp och öppnade sedan lätt förardörren.

Sådär bra början på en måndag morgon kanske men, det kunde varit värre!

PS. Idag har hon rött under... DS.

Konsten att lägga sig i en säng

Jag går ju numera och lägger mig i sängen ganska mycket oftare än förr i och med att nattsömnen blir en aning upphackad i kortare stunder. Det har fått mig att reflektera över en detalj, nämligen att jag faktiskt inte kan lägga mig i en säng på ett normalt sätt.

De flesta brukar väl vad jag förstått sätta sig på sängkanten, lyfta upp täcket, luta sig bakåt och svänga upp benen ungefär. Jag står snarare vänd mot sängen och tar ett litet jämfotahopp upp i sängen och landar på knäna eller liggande på sida. Är jag riktigt snabb kan jag hinna lyfta på täcket i luften och dra det över mig innan jag hinner landa.

Man kanske borde lära sig att göra det på vanligt sätt. Har svårt att tänka mig att mitt sätt är ett vinnande koncept när man blir gammal. Mindre bra om jag missar sängen och landar på golvet.

Down under

Angående det här med skrivbordsplatser, vi har ju som sagt flyttat runt en del. Hon som höll på att sätta sig i mitt knä, hon har tydligen en plats ganska rakt framför mig runt fem meter bort vänd mot mig. Det innebär att om jag för ett ögonblick råkar släppa min datorskärm med blicken och flytta den ca två dm åt vänster, så hamnar den rakt under hennes skrivbord. Kan väl säga att det är svarta underkläder för hennes del idag.

Vad gör man? Ska man säga till så hon kan ställa nått framför skrivbordet? Ska man låtsas som det regnar? Inte för att jag sitter och spanar, men ändå. Mitt i mitt blickfång hur jag än gör liksom. Det är ju inte så att jag lider... men känns lite fel, typ.

Dag ett

Idag är första dagen på jobbet efter att ha varit "ledig" ganska länge. Känns lite konstigt att vara här igen faktiskt. Konstigt men bra. Det är rätt skönt att få se lite annat än de fyra väggarna hemma, men samtidigt har det varit rätt skönt att få vila de små grå cellerna ett tag från arbetets problem och dilemman.

För att vara på den säkra sidan och cementera att allt är som vanligt har jag redan kläckt ur mig en groda. Det tog ungefär 1,5 timmar efter lite mer än en månads ledighet. Bra jobbat! Det har nyligen gjorts en större rockad här på jobbet vilket innebär att alla irrar runt och sätter sig på fel platser hela tiden. När en av våra få kvinnliga medarbetare kommer stressande och precis hinner hindra sig själv från att slå sig ner i mitt knä och säger 'Oj, där höll jag på att sätta mig i ditt knä', är min givna replik 'Ja, det tycker jag absolut du ska göra.' Nåja, det ska väl ändå inte kvala in under kategorin sexuella trakasserier hoppas jag. Hon såg faktiskt inte så upprörd ut utan tyckte till och med det var lite fyndigt och svarade att det kanske hon borde ha gjort.

Nu, blir det 1 timmes möte. Gissar på torr PowerPoint med för många slides med ledorden commitment, exciting times, key features, deliver on time och important milestone. Sett det förut? Japp. Något nytt? Knappast.