Att få till det

Som de flesta vet så förändras livet på många plan när man får tillökning i familjen. En sådan förändring är att kvinnans behov av fysisk aktivitet mellan lakanen går mot noll under tiden hon ammar. Det gör däremot inte min, vilket öppnar för viss frustration milt sagt. Små försök till att förföra henne möts oftast av en frågande blick som säger 'vill du nått?'

När man trots allt får till det (av barmhärtighet från min sambo?) finns det alltid ett extra spänningsmoment. Hur lång tid har man på sig innan någon av de små får för sig att vakna till och använda sina små stämband ordentligt? Oftast inte så länge. Kan avslöja att det förvånansvärt ofta sker mitt under själva akten, precis när man absolut inte vill. Som om inte det vore nog har barnskrik eller upphetsning en annan intressant effekt på kvinnor, nämligen att brösten kan börja läcka. Mycket. Inte lite dropp, vi snackar stråle. Jag kan bara tala för mig själv, men att bli besprutad med bröstmjölk under denna tillställning är inte riktigt min grej måste jag erkänna. Det känns lite... skumt.

Sammanfattningsvis kan man säga att de flesta försök till en herdestund slutar med att man står inte alls tillfredsställd, genomblöt av mjölk och med en liten knodd på axeln som man försöker trösta och få att somna om. Men dom är ju trots allt ganska underbara ändå.

Nytt försök i kväll kanske? Skam den som ger sig.

Sängkammarljud

Jo, vi är ju några stycken som har ett litet band som repar nån gång i veckan. Igår fick vi lite förstärkning av en extra sångerska. Riktigt kul, hon var duktig på att sjunga. Däremot var hon lite distraherande. Jag brukar ju inte ha några problem med sådant, men shit... jag får krypa till korset och erkänna att jag slant på strängarna ett par gånger.

Speciellt vid ett tillfälle. Det finns ett parti i en av låtarna där sångerskan låter lite som man normalt sett bara hör i sängkammaren. Vår nya förmåga tog ut svängarna rätt bra där med både röst och kroppsspråk, då var det inte långt ifrån att jag trasslade in fingrarna i strängarna helt måste jag säga. Vad kan man förvänta sig liksom när en sådan kvinna står en meter framför mig och låter och rör sig på det sättet?

Hoppas det inte märktes, det vore lite pinsamt. Nog för att det brukar vara varmt i replokalen, men den här gången var det snäppet ännu svettigare...