Män och kvinnor är olika, och även rollen som mamma och pappa är olika ibland. Jag tror att vi pappor generellt sett aldrig riktigt kan komma ikapp mammorna när det gäller att vara en trygghet för barnen. Det är i och för sig inget konstigt då mammorna av naturliga skäl kommer närmare barnen den allra första tiden.
När den ena av de två 8-månaders-knoddsen där hemma gråter hejdlöst av ångest i 20 minuter trots att jag kramar, pussar, pratar lugnt, bär runt, sitter ner, ger henne alla möjliga gosedjur som brukar trösta henne, stryker henne över håret och kinden, försöker distrahera henne med något hon tycker är roligt, kramar och håller om henne ännu mer, känner jag mig ganska maktlös. Vad jag än gör fortsätter hon gråta. När mamma sedan kommer och tar henne från mig tystnar hon på en sekund.
Det är omöjligt att inte känna ett litet hugg i hjärtat och tänka att man inte räcker till. Trots att jag ägnar i princip all min lediga tid till de små och försöker komma dem så nära som möjligt kommer jag aldrig lika nära som hon kan, man är alltid nummer två.
Jag antar att det är något man får vänja sig vid som pappa.
11 år sedan
usch, vad hemskt, stackars dig
SvaraRadera/blue
Som tur är händer det inte så ofta. Jag överlever!
SvaraRaderaMmm. Men du? Din tid kommer. Du är oersättlig du med som pappa.
SvaraRaderaNär jag minns min egen barndom minns jag inte en pappa som reste en del i jobbet o jobbade mycket. Jag minns att han var där när det var viktigt. Att det var pappa som stod o frös o nickade uppmuntrande vid ridbanan, att han byggde kojor, hämtade på dagis osv. Att han fanns där, var närvarande och gav trygghet på ett sätt som bara han kunde. Det kommer dina döttrar också att minnas sedan. Inte vem som var tröstare nr1 vid 8 månader...;)
Ja du har helt rätt, precis en sån pappa ska jag bli! Ser verkligen fram emot att göra alla dom där grejerna med mina små tjejer. Kanske inte just stå och frysa men... :) Jag får väl återuppta ridningen och vara med istället.
SvaraRaderaJag tror egentligen att jag är en ganska så bra pappa, det är bara ibland som självförtroendet får sig en liten törn.
Broh father hood följer dig livet ut inget livs stil det är ditt öde när väl kommer det går inte att beskriva det måste upplevas för att förstå det! True words
SvaraRadera