Spelet går vidare

Det var helkväll hos svärföräldrarna i lördags. Äta kräftor och vara social. Hålla sig undan politiska diskussioner då jag står på andra sidan mot alla andra där. Inte för att det är nått problem, men i alla fall. Alla mot en är inte rättvist, även om det kan vara kul. Klart trevlig kväll.

Och jo, sambons lillsyrra var där. Och visst lyckades hon även denna gång anordna en situation för att testa mig. Sen sist har hon faktiskt hållit sig lugn ett tag, och min plan är att pika henne och retas lite om hon fortsätter. Inte för att det spelar någon roll, utan bara för att det är lite kul och se hur hon kommer reagera.

Hennes första försök, avsiktligt eller inte, var att luta sig alldeles för mycket framåt i ett alldeles för slappt och löst sittande linne när hon skulle visa mig en sak på en dator. Finkänslig som jag är (?) rättade jag till linnet på henne och sa Det halkade ner.. med en blinkning. Alltid lite roligt att se någon rodna och skämmas lite, för det gjorde hon. Jag får nog dock aldrig veta om hon tänkte Du tittade, din bock! eller om hon tänkte Men, du skulle ju titta.

Av händelserna senare misstänker jag att det var det senare hon tänkte. Strax innan det var dags att bege sig hemmåt för kvällen gick jag och skulle säga hejdå till henne. Hon skulle träffa en kompis i stan och passade på att be om skjuts.

- 'Kan jag åka med er till stan?'

- 'Ja visst, det är klart.'

- 'Tack! Jag ska bara byta om.'

Och såklart, samtidigt som hon säger byta om lite poängterande drar hon av linnet och ger mig en lagom sur blick. Kunde inte låta bli att le lite åt henne eftersom det var så uppenbart. Hon var inte sur på riktigt, utan flinade lite och gav mig en vänskaplig knuff ut ur rummet och stängde dörren.

Spelet har förändrats. Istället för att stå handfallen och bortkommen slår jag tillbaka på volley. Bra utveckling, tror jag.