Ibland är det svårt att låta bli att vara klåfingrig och pilla på saker. Idag var en sådan dag, och självklart straffade det sig med en gång. En kollega kom och packade upp en låda med nått lurigt kretskort på mitt skrivbord och efterlämnade en bit av emballaget, en bit bubbelplast.
Jag försökte ignorera bubbelplasten men fann mig i en kamp mellan att låta bli och att bara klämma lite på den. Bubbelplasten var dock starkare än jag och efter några blickar i ögonvrån mot den sträckte jag mig långsamt och försiktigt mot den och klämde en bubbla.
Pang! Det small till rätt bra. Inte ett sånt där litet 'poff' utan en rejäl smäll. Tänk pistolskott. Tydligen nån extra kraftfull bubbelplast det där. Av smällen i vårt för tillfället tysta landskap vänder sig ett större gäng kollegor och undrar vad jag gör.
- Bubbelplast, prova? Säger jag som om inget hänt och sträcker fram plastbiten till närmaste kollega. Det gjorde han inte, fick snarare en blick som sa 'väx upp'. Skall dock nämna att just denna kollega inte är känd för sitt glada lynne.
Smidigt, smidigt... att man aldrig kan låta bli att pilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar