Angående en diskussion under lunchen idag så funderade jag lite på det här med att det skulle vara ett problem att män generellt (enligt vissa) ser kvinnor som objekt och inte lyssnar på vad de säger eller ser henne som en person.
Jag kan inte riktigt förstå vad som i så fall gör det så svårt att inte kunna känna av tillfället och skärpa till sig när det behövs. Jag ser kvinnor som just kvinnor när det passar och kastar (för?) ofta och gärna ett extra öga på nån goding, men det hindrar mig inte alls från att kunna lyssna och ha en vanlig intressant diskussion med samma person vid ett annat tillfälle, utan att klä av henne med blicken eller fastna med blicken i urringningen eller liknande. Visst finns det tillfällen när jag blir knäsvag och stabil som en sjögurka, men det hör ändå till ovanligheterna tycker jag allt. Dessutom vill jag gärna tro att det är rätt stor skillnad på att fånstirra och att kasta en snabb blick i förbifarten eller få en släng av tunghäfta kombinerad med en lätt röd nyans i ansiktet.
Det måste väl ändå vara ok att se kvinnan i personen ibland och inte bara se henne som en könlös person? Det är klart det kan gå till överdrift också, men att känna av situationen, hur svårt kan det vara? Jag utgår från att majoriteten av befolkning inte har social kompetens som en fiskpinne. Fast, ibland börjar man tvivla.
11 år sedan
Med risk för att bli missförstådd då. Är det fel att "se kvinnor som kvinnor istället för könlösa varelser". Nej. Men allt beror på när, var och hur.
SvaraRaderaSocialt kompetenta män som inte har någon issue med kvinnor eller grabbgäng att impa på brukar klara det där bra. Kan förstå att du som kille på en icke tantdominerad arbetsplats inte kan relatera till det.
Objektifiering är bara kul när det är en av bägge parter uppskattad lek där det finns respekt i grunden. Behöver vi vara könlösa för det? Inte då. De flesta tjejer är nog ganska luttrade med att ses som just tjej. När det blir jobbigt är när det blir för mycket objektfokus i fel sammanhang. Kanske just det spåret som ditt kvinnliga lunchsällskap var inne på?
Är ju alltid trevligare om folk faktiskt lyssnar på vad du säger, bedömmer dina prestationer istället för fokusera på hur du ser ut. Om folk ser dig som en hel människa med fel och brister. Not just another nice piece of ass..;)
Låter som att vi är inne på samma spår. Det var ungefär så som du skriver jag menade, även om du uttryckte det bättre än jag får jag erkänna. :)
SvaraRaderaSkulle tro att sunt förnuft och en gnutta social kompetens löser alla sådana problem. Jag tror (och hoppas) att det är ett problem som blir mindre också när våra generationer tar över mer och mer. Jag tror att äldre har svårare att hantera det, men det vet jag egentligen inte. Bara en känsla.
Sant. Tror inte det kommer att försvinna över en natt. Men det är åtminstone betydligt mindre accepterat överlag i yngre generationer. Kanske beroende på att det i vår generation nog är vanligare med vänner av motsatt kön, jag vet inte?
SvaraRaderaDet ligger nog något i det, vi är mer vana vid att det är blandat och ser det naturligt och ser fördelarna med det. Det kanske inte går fort, men jag tror att det går åt rätt håll i alla fall!
SvaraRadera