Första, någonsin

Ser man på, det snöar faktiskt i helvetet. Jag, som aldrig någonsin skulle falla för denna trend att blogga, har gjort precis det. Jag gör inte sånt, andra kanske gör det, men inte jag. Dessutom är jag man, och män skriver inte dagbok. Punkt. Möjligtvis kan vi föra lite anteckningar om vad vi gjort under dagen, det är en väsentlig skillnad. Alla har väl läst 'Berts dagbok' och ungefär så som Bert känner sig känner jag mig just nu.

Nåväl, varför utsätter jag mig för detta då? Knappast för att bli rik och berömd. Det handlar mest om att jag på sista tiden läst en del bloggar från vanliga människor som faktiskt varit riktigt underhållande och intressanta, och det smittar av sig! Sen blir det även ett slags arkiv med vad jag har gjort i mitt liv. Det passar mycket bra, för jag är inte direkt känd för att ha ett bra minne om man säger så...

Man ska nog inte tolka allt jag skriver här exakt ordagrant, tänk er mer på nivån att man berättar något för en polare över en öl. Det blir lätt att man utelämnar och förstärker valda delar för att göra det hela lite roligare eller intressantare, men man håller sig fortfarande till sanningen.

Dagbokens, förlåt, bloggens framtid får jag nog säga är ganska oviss än så länge. Kanske blir jag ohälsosamt beroende av den, kanske faller den i glömska. Det återstå att se.

Slut på fikarast, dags att återgå till jobbet.