torsdag 25 november 2010

Ta vara på livet

Igår morse gav min vän och kollega sin fru frukost på sängen tillsammans med sina barn på hennes födelsedag innan han åkte till jobbet. Senare samma förmiddag blev han akut sjuk och dog några timmar senare.

Varför fick just han inte leva längre? Det fanns inga varningssignaler eller andra tidigare kända sjukdomar. Det var bara ren orättvis otur och inget annat. Det kan hända vem som helst, när som helst.

Sådana händelser gör att man stannar till och tänker efter och inser hur lyckligt lottad man är. Allt man har och kan förlora vilken dag som helst. Jag tänker åka hem nu och krama mina barn och sambo lite extra, bara för att dom finns här hos mig.

Gör det ni också.

4 kommentarer:

  1. Fy fan. Vad hemskt. Det är först när sådant händer som man VERKLIGEN uppskattar vad man har, tragiskt nog.

    SvaraRadera
  2. Ja, fy vad hemskt, sånt där som inte borde få hända. Och ändå, mitt i det tragiska, det sista han gjorde här i livet var någonting bra för sina nära. Det är inte alla som kan säga det..

    SvaraRadera
  3. Ni har rätt båda två. Det gäller verkligen att ta vara på det man har och göra något bra av alla dagar. Det är lätt att glömma bort det.

    Each day is a gift and not a given right.

    SvaraRadera
  4. Åh hjälp. vad hemskt. orättvist. kan inte elaka och dumma människor dö sådär?

    SvaraRadera