Likhet inför lagen, my ass...

Har egentligen inte för avsikt att skriva om sånna här tråkigheter, men ibland blir man för upprörd för att låta bli.

Jag förespråkar starkt jämställdhet mellan människor oavsett kön, ursprung eller andra skillnader och tycker att det är en viktig fråga att diskutera. Självklart ska samma jämställdhet gälla när det är fråga om lagar och regler som när det handlar om yrkesliv, fritid eller vad som helst.

Något som just därför gör mig upprörd är det en av mina kollegor går igenom just nu. Han och hans fru har separerat och mitt emellan dem står deras 2-åriga dotter, och det är där problemet ligger. Processen om vårdnaden är inte alls jämställd i mina ögon.

En snabb resumé av de senaste händelserna ser ut ungefär såhär:

• Enligt domstol får hon vårdnaden 60% av tiden och han får 40%, vilket han accepterar.
  
  
• Hon krånglar vid överlämning av dottern och försöker förhindra det, samt vill hämta henne tidigare än överenskommet.
  
  
• Hon anmäler honom för misshandel. Efter långdragen utredning anses anmälan falsk och utredningen läggs ner. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
  
  
• Hon anmäler honom för misshandel igen. Även denna läggs ner och konstateras falsk. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
  
  
• Hon anmäler honom en tredje gång för misshandel. Undersökningen läggs ner efter bara ett par dagar då den visar sig falsk. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
  
  
• Under sin tid av vårdnaden försöker hon ta dottern ut ur landet, men stoppas av polis på flygplatsen. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
  
  
• Han anklagas av familjerätten för att inte ha varit på semester med dottern där han berättat att han skulle vara, fastän han kan bevisa att han varit där och inte heller har någon skyldighet att berätta vart han ska åka på semester.
  
  
• Min kollega väcks en morgon av beväpnad polis som rotar igenom hela hans lägenhet i jakt på vapen och suspekta bilder på barn i hans dator. Några timmars förhör senare ber polis om ursäkt och förstår att det är ännu en falsk anmälan från mamman. Hon behåller sina 60% av vårdnaden.
  
  
• Mamman går under jorden några veckor med dottern, åker sedan fast när hon återigen försöker lämna landet. För detta blir hon av med vårdnaden av dottern i tre veckor, därefter får hon sina vanliga 60%.
  
  
• Dagen efter detta anmäls min kollega för psykisk terror och mamman försöker hämta dottern hon inte får träffa på dagis.
  

Jag kan inte vara säker på vem som har rätt och fel i den här katastrofen eftersom jag bara hört ena sidan. Jag känner dock min kollega ganska väl och ser hur förstörd han är. Jag har sett bilder från deras utflykter och helger tillsammans, och jag ser ett lyckligt barn tillsammans med sin pappa.

Hur många tror att pappan hade fått behålla sin del av vårdnaden om han gjort detsamma mot mamman? Inte jag.

Det finns garanterat situationer där kvinnor som standard får stå tillbaka till förmån för män, vilket är precis lika fel. Men i vårdnadstvister får mamman vårdnad by default, och pappan kan få vårdnad om han kämpar för det.

Inte jämställt samhälle alls. Usch.