Det är sannerligen inte min dag. På lunchen stod jag bakom en kvinna i kön. När hon gjort sin beställning vänder sig expediten till mig och frågar 'Är ni tillsammans?'
Jag kastar ett öga på hon som står framför mig, möter hennes blick och hör mig själv säga 'Nej, tyvärr inte.'
Expedit och trakaserad kund utbyter menande blickar och flinar. Mr E sjuker genom jorden.
Tur att jag skall isolera mig i skogen långt bort från civilisationen hela helgen, behöver en pause.
Jag kanske skulle börja förlägga lunchen ute hos er? Såna komplimanger kan man ju leva länge på, även om de kanske inte är helhjärtade?
SvaraRaderaFår hoppas hon kände så och inte kände sig påhoppad. Jag får bjuda på komplimangen om hon tog det så. :)
SvaraRaderaDet är ju alltid bra att vidga vyerna. En sunk-taj kanske? Apropå tidigare diskssion... ;)
Äh, det där var ju bara en gulligt ju, speciellt om du blev lite generad efteråt :)
SvaraRaderaJo, lite så var det. Händerna bakom ryggen, titta ner i backen och skrapa lite oskyldigt med foten utan att våga titta upp. :)
SvaraRadera