- Nej...
- Du måste äta mindre, det är bra för dig. Du kan ju bli jättefet om du inte aktar dig.
Känns ovanstående dialog ok? Får man säga så när som helst i vilket sällskap som helst? Nej, det får man givetvis inte göra. Det vore respektlöst, elakt och väldigt onödigt.
- Åh, vad smal du är! Äter du ordentligt?
- Ja...
- Du måste äta mer, det är bra för dig. Du kan ju tyna bort om du inte aktar dig.
Denna dialog då? Enligt mig är det precis samma sak. För många är dock denna variant mer accepterad, men vad är skillnaden egentligen? Någons utseende/vikt kommenteras, ett råd ges och ett skräckscenario om rådet inte följs målas upp.
Eftersom jag sedan början av grundskolan alltid varit smal har jag oräknerliga gånger fått delta i den senare varianten av dialog. Skolsyster förmanade en extra smörgås och föräldrarna höll koll på att jag åt. Äta har aldrig varit något problem, jag kan äta hur mycket som helst, men det gör ingen skillnad. Om jag åt som en gnu i en vecka kunde jag gå upp ett halvkilo, glömde jag sedan äta lunch en dag gick jag ner två. Och ungefär när man säger det brukar kommentarer om att 'Det är ju bra att du kan äta mycket', eller ' Men det är ju bättre att vara smal än tjock' dyka upp. Jo tack, men vad hjälper det när man växer upp och normen att nå upp till som kille är att vara stor och stark.
På något sätt känns det som att man försöker och försöker, och lite då och då kommer en kommentar som påpekar att man misslyckats. Senast var det min mormor för några veckor sedan. Känns lagom kul när man är 28 bast, tränar och tycker själv att man börjat få ordning på det. Innan dess var det min chef, en kollega och diverse bekanta. Även ett one-night-stand i förhistorisk tid lyckades kläcka ur sig en liknande kommentar. Motivationen till fysisk aktivitet mellan lakanen sjönk drastiskt. Ingen av dem menar förstås något illa, de tänker bara inte på hur det kan uppfattas.
Till saken hör att jag inte är något undernärt benrangel. Jag är bara normalt smal, slank eller vad man vill kalla det och är klart nöjd med hur jag ser ut. Förr var jag inte det, då gjorde det ont varje gång någon påpekade det. Jag kan bara tänka mig hur det är för de som verkligen är tunna, det kan inte vara lätt.
Så, kontentan av detta kverulerande är: Det är inte roligt att få negativa kommentarer om sin vikt, oavsett om det gäller för mycket eller för lite vikt. Tänk på det nästa gång du tänker ge en "komplimang" för att någon är så smal.
För övrigt, jag är faktiskt snygg, så det så. ;)
Vad roligt att du tycker om mitt sätt att skriva, det värmer~ ^.^
SvaraRaderaMmmm... I know that feeling.
SvaraRaderaJag har varit spinkig hela mitt liv, aldrig gått upp ett gram och lidigt av det tills jag blev ca tjugo och insåg att alla andra tjejer ville väga som mig. Sen blev jag trettiotvå och plötsligt blev jag kurvig. Fast på fel ställen...
Man är visst aldrig nöjd.
Då vet du precis hur jag menar. Hemma påpekar min kära sambo gärna och ofta att jag fortfarande kommer vara lång och smal när jag blir gammal, fast med en liten ful kulmage. Det sägs att det slår om vid 30, jag väntar med spänning (fruktan).
SvaraRaderaTrist att det där med vikt är ett så laddat ämne överhuvudtaget tycker jag. Borde väl inte bry någon om du är smal så länge du mår bra. Har väl själv vad som brukar räknas som en typiskt "tjejig" kropp. Normal men en sån man får banta ner eller träna stenhårt för att bli modellsmal. Så plötsligt rasade jag ofrivilligt en massa i vikt när det var jobbigt med exet och jag mådde skitdåligt en period. Blev sådär lite för smal för att vara mig. Och folk reagerade helt olika. Vissa blev bekymrade, andra (tjejer) blev bara avundsjuka. Alla skulle kommentera. Suck.
SvaraRaderaHåller helt med dig. Onödigt laddat ämne det där. Varför kan man inte bara få vara som man är, så länge det inte är uppenbart ohälsosamt. Det är ju inget konstigt att man kan pendla lite upp och ner under olika faser i livet.
SvaraRadera